Sommaraktivitet 2

Windsurfing i Viken

Sedan halvtannat år tillbaka har det, när det blåser ”lagom”,

 blivit allt vanligare med vindsurfare.

För det mesta är de två-tre stycken men i söndags var det ett helt ”läger”

Men så på måndagen,

var det ju måndag och i det närmaste vindstilla.

STILLA

även vid badbryggan!

Lagom för en liten simtur för att hålla kunnigheten vid liv.

Ännu en ur buketten

Dvs urEn Bukett Världslyrik

Det är ju inalles 25 dikter som Johannes Edfelt har valt 1957

Den tionde dikten är av William Shakespeare och heter

Tiden

Som våg mot strandens stenar slå

vårt livs minuter ila mot sitt slut,

i ständig ström de tränga idogt på

och maka undan dem som gå förut.

Födelsens stjärna i sim fulla sfär

till mognad hunnen når sitt krön och dör,

krokeggad skugga på dess ljuskrets tär,

och Tiden själv sin gåva grymt förstör.

 

Så mejar Tiden vårens blomsterfång,

i unga pannor ristar han sitt spår,

förtär det liv som spirar blott en gång, 

och intet upprätt för hans lie står.

Och ändå skall min dikt stå oböjd kvar

och vittna om hur värd dess pris du var.

Översättningen är gjord av Erik Blomberg

Originalet på engelska:

Sonnets LX: Like as the waves make towards the pebbl’d shore

Like as the waves make towards the pebbl’d shore,
So do our minutes hasten to their end;
Each changing place with that which goes before,
In sequent toil all forwards do contend.
Nativity, once in the main of light,
Crawls to maturity, wherewith being crown’d,
Crooked eclipses ’gainst his glory fight,
And Time that gave doth now his gift confound.
Time doth transfix the flourish set on youth
And delves the parallels in beauty’s brow,
Feeds on the rarities of nature’s truth,
And nothing stands but for his scythe to mow:
And yet to times in hope my verse shall stand,
Praising thy worth, despite his cruel hand. 

Historietter

När jag gick i gymnasiet talade våra lärare hela tiden om Hjalmar Söderbergs ypperliga svenska – det var det ideal vi skulle eftersträva ! Något av HS blev det då för min del dock aldrig läst.

Doktor Glas var ju en stor läsupplevelse.

 Den här drygt 100-sidiga lilla volymen kom ut 1885.

Den är förmodligen något den gamle köpt på rea och som jag nu tagit mig an som kvällslitteratur i högsommarvärmen.

Redan Fredrik Böök blev entusiastisk (Se recension på baksidan ovan) :

” Den lilla samling Historietter, som Hjalmar Söderberg gav ut 1898,

 kan med fullt fog kallas utsökt.”

Ex:

Novellen Duggregnets inledning:

Åter är det höst och mörka dagar, och solen gömmer sig i rymdens skummaste vrå, för att ingen skall se hur blek och åldrad och tärd hon blivit denna sista tid. Men medan blåsten visslar i fönsterspringorna och regnet porlar i takrännan och en våt hund tjuter framför en stängd port därnere på gatan, och innan höstens första brasa ännu brunnit ned i vår kakelugn, vill jag berätta er en saga om duggregnet.

Eller:

Ur Historieläraren:

Det är en tidig skymning, det är  vinterskymning. Det snöar vått och det regnar, och den ena krokiga, svarta siluetten efter den andra glider i middagstimmens oroliga brådska förbi kaféets stora gråblanka ruta, liksom en gång för länge sedan de fantastiska gestalterna i barnkammarens hemgjorda skuggspel av en osynlig hand fördes fram och åter över ett oljat silkespapper.

 

 De 20 små essäerna är bara på 2-3 pocketsidor var,

men vilket mästerverk!

 

Wienerafton i Väsby

Sommarmusiken skulle denna tisdag vara i Väsby.

Vi kom dit kl 19.00 och fortfarande arbetades det ivrigt på renoveringen!

Konserten var i Väsby prästgårdspark

Först blev vi bjudna på kaffe och superstora specialbeställda wienerbröd.

Det var Wienerafton med Torsten Östergrens ensemble och Annika Fransson sopran.

De spelade under en timme en intressant blandning med wienermusik

med bl.a. Schrammel, Robert Stoltz och Johan Strauss d.y.

Annika F. avslutade med Lehars  Meine Lippen sie küssen so heiß

Framsteg

Inte bara sommaren framskrider…

Jag har inköpt en ny vattenspridare som får göra jobbet medan jag lättjefullt läser vidare:

Nr 2/8 halvlästa nu färdigläst:

Den stora omvälvningen i svensk historia: 

vikingatågen, missionen och det svenska rikets uppkomst

Sven Ulric Palme

I mina tafatta försök att reda upp bland gamla bokhögar hittade jag den här , en ALDUS-bok från 1959.

ALDUS MANUTIUS 1449-1515 som givit namn åt Aldus-böckerna var renässansens ledande boktryckare i Venedig och en av den antikinspirerade humanismens banbrytare i Italien. Han kan betraktas som den moderna bokproduktionens fader, den förste som genom popularisering av innehållet och en billigare produktion sökte göra boken åtkomlig för en bredare allmänhet. Även ifråga om bokens utformning var han banbrytande han införde ett nytt antikvasnitt, medievalen, som särskilt lämpade sig för tätare satsytor och för det behändiga av Aldus lanserade oktavformatet. Som boktryckarmärke använde Aldus Manutius ett ankare kring vilket slingrar sig en delfin. 

Se äfven

Liksom Lönnroth går Palme noggrant tillväga:

Kapitelrubriker:

Den storpolitiska bakgrunden

De kristna kyrkorna

Den gamla religionen

Människorna inför religionsskiftet

Ansgarmissionen

Missionsårhundradets krönika

Missionärerna i legenden

Mäster Adam berättar

Runstenarnas vittnesbörd

Fynden som vägrar tala

Vilken väg kom kristendomen?

Guds myntmästare och peterspenningen

Kristendomens genombrott i Sverige

I am still confused but on a

much higher level

 

 

Das Sommerlesen

Nu har alla ”måsten” för sommaren 2013 avverkats.

Nu hoppas jag verkligen att jag kommer att kunna genomföra mitt läsprojekt.

Jag har nu nosat på både det ena och det andra…

Inräknat sommarföljetongen är jag i färd med att parallellt läsa 8 olika böcker….

Sedan har jag föresatt mig att före augusti månads utgång ha läst:

 Den bok jag senast införskaffade,  Jonas Kaufmann ”Meinen die wirklich mich”,  min första bok på tyska,  läste jag ut SWISCH! Musikjournalisten Thomas Voigt har verkligen lyckats, på 166 sidor med rikligt med bilder, sammanfatta JK:s karriär och Wunderbarkeit.

Han har gjort intervjuer med åtskilliga i branschen, som återges, som t.ex. med Placido Domingo som inleder boken.

Sedan kommer en skildring av Jonas´debut och dundersuccé som Alfredo Germont i La Traviata  på Metropolitan den 4 februari 2006.

I kapitlet ”Eine ganz normale Kindheit”, skildras hans väg till och utbildning vid Hochschule für Musik und Theater München.

Han var  tydligen en riktig spelevink i skolan i 15-16 årsåldern, blev relegerad  och kuggad för bristande allvar med studierna i klassisk grekiska…

Även sedan han börjat sina studier på Musikhögskolan gjorde han inget ambitiöst intryck. Helmut Deutsch, hans nuvarande hyllade  ackompanjör vid  Liederaftnar, ” beschreibt ihn als ”lässigen Luftikus”, als einen leichtlebigen Typen, der sich keine unnötigen Mühen auflädt und das Leben zu genießen weiss.

Alla de av mig kända stegen i hans utveckling till dagens mest firade tenor i alla fack,  hans seriösa strävan att nå fulländning,  berättas ingående med talrika intervjuer med fackfolk och kollegor om hur det gått till.

Det är tack vare att boken varit så fängslande som jag läst den så fort! Dessutom har mitt tyska ordförråd väsentligen utvidgats och moderniserats ex:

auf Anhieb = med ens

büffeln = plugga

Fröliche  Frechdachs  = ung lässigen Luftikus…. 

Gassenhauern = slagdänga 

heikel = känslig, ömtålig

Kandare = Stångbetsel ( man skulle JK kandaren…)

knifflig = knepig

Kumpel = kompis

muckmäuschenstill = står inte i lexikon, ung moltyst(?)