Alla gamla sanningar är slut….

Jag fick som barn lära mig: 
Bokskogen slår ut den 5 maj och göken kommer den 6 maj…. 
Sedan flera år har jag inte hört någon gök
(och lika bra är det för på grund av ivrig vistelse på Kullaberg var det oftast södergök…)
Efter en tur och returresa till torpet  i går den 29 april kan jag konstatera att:
Bokskogen
upp till Ljungby
är FULLT utslagen! 
Första-majsångarna i Lund kommer inte heller  sakna någon utslagen Magnolia!

Tillbaka

Tillbaka till utgångspunkten:
Sedan påskbesökarna åkt hem unnade jag mig förströelseläsning i ”hängmattan”, med Leif GW:s senaste som just kommit ut i pocket. Det slumpade sig ju så att recensioner av högstdensammes:
Mellan sommarens längtan och vinterns köld och
En annan tid ett annat liv.
inledde min bloggkarriär 9 januari 2006.  den djefla mannen har ju alltsedan jag gick i pension 1999 hållet ett uppfordrande öga på mitt läsande: Mamma du måste….
Först blev jag tillhållen att för varje bok jag läste skriva en recension. Jag startade juli 2000 med:
Författare :    Iain Pears
Titel :        Den fjärde sanningen
Lånad på Vikens bibliotek – läst under juli 2000
Historia vero testis temporum, lux veritatis, vita memorae, magistra vitae.
Cicero ( Historien är i sanning tidernas vittne,sanningens ljus, minnets liv, livets lärare.
IP, som är journalist och konsthistoriker, skriver i detektivromanens form en krönika från händelser i Oxford 1663.
Fyra olika versioner ges av samma händelseförlopp:
Först av en uppdiktad italienare Marco da Cola
Sedan av en likaså uppdiktad person, son till en av Karl den II:s män
Så av John Wallis, professor i geometri, ansedd som den störste matematikern i O. före Newton.
Och slutligen av Anthony Wood. antikvarisk forskare och historiker.
Personregistret omfattar 27 personager inklusiv da Cola varav  endast denne och ytterligare 2 är uppdiktade. Bland de historiska personerna finns sådana som Robert Boyle, John Locke och Christopher Wren!
Boken omfattar 709  sidor och ger en mycket detaljrik skildring av det politiska och vetenskapliga läget i England vid denna tid  samtidigt som Pears lyckas med att berätta en spännande skröna

Sedan har jag faktiskt fortsatt. Jag har funnit att det merarbete det innebär, ger sjufalt igen i form av förståelse och fördjupning. Jag hinner ju inte läsa riktigt lika många böcker, men får större tillfredsställelse av dem jag faktiskt ger mig i kast med, som exempelvis En osalig ande!Sedanför att redovisa mina mödor skickade jag med jämna mellanrum mina recensioner  som veckomejl till klanen…

OCH
plötsligt
(det var som vanligt den djefla mannen som varit framme)

Jag har ju med stort nöje i vinter på tisdagar kl 21.00 suttit framför TV:n och tittat på Veckans brott. 
Nu läser jag med välbehag, snabbt och lätt, hans ”Den döende detektiven”.
Den handlar, som alla som läst hans böcker förstår, om Lars Martin Johansson, förre chefen för Rikskriminalpolisen, som sedan en tid lever pensionärsliv. På väg hem från ärenden i huvudstaden till sommarstugan en varm julidag (närmare bestämt den 5 juli 2010), får han för sig att stanna för en varmkorv vid ”Sveriges bästa korvkiosk”. Han möter där ”fyra yngre kollegor från Piketavdelningen”
Just när han åter sätter sig i bilen och skall ta första tuggan på sin nyinköpta Zigeunerwurst med ”doft av nymalen peppar, paprika och lök”, :
”I samma ögonblick måste någon ha kört en isdubb i nacken på honom. Inget molande förebud om en vanlig huvudvärk utan en skarp skärande smärta som plötsligt drog igenom hela bakhuvudet. Ljuden från gatan som blev otydliga, svåra att uppfatta, och försvann, mörkret som slöt sig framför hans ögon, först höger öga sedan vänster, som om någon dragit ner en rullgardin som hängt sig på trekvart. Armen som domnat och fingrarna som blev stumma och stela. Korven som han tappat mellan sätena.
Sedan bara mörker och tystnad” 

sidan 20/502 vaknar Lars Martin Johansson  upp på Karolinska sjukhuset och blir meddelad att han fått en stroke. Sid 39 blir han konsulterad av sin neurolog om ett 25-årigt, nyligen preskriberat, men fortfarande ouppklarat mord på en nioårig flicka.

…och sedan handlar resten av boken om hur Lars Martin Johansson med hjälp av sina gamla vänner och kontakter inom polisen, tillsammans med nya ledtrådar som läkaren kan förse honom med (och som förklarar hennes intresse för fallet) löser det.
Fram till sidan 363  är det som vilken kriminalutredning som helst. Jag fladdrar igenom sidorna och gläds åt Leif GW Perssons  pregnanta och underbara språk ….. har karlen någonsin varit så bra!?
När jag tittar tillbaka till jungfrubloggen läser jag redan då:

Böckerna är utomordentligt spännande och välskrivna.

Det som gör dem så läsvärda är LGWP:s djupa kunskaper om polisarbete, men även ränkspelet politiskt och professionellt. Goda och dåliga poliser resp vilket handlingsutrymme den gode polisen har!

MEN
Hans prosa firar nya triumfer!
En njutning att läsa!

Äntligen!

Det har varit klent med fågelskådning i vinter..
MEN
Det vackra vädret har stimulerat både veteranerna och fåglarna
I morse styrde 15 av oss kosan till Hasslarps dammar
Där skådade vi bland alla di gamla vanlie:
brun kärrhök
sävsparv
järnsparv
skedand
vigg
årta
brushane (fast den blåste inte upp sig, se nedan)
grönbena
vitkindad gås
tornfalk
tofsvipa
storspov

Mera Roskilde

 den djefla mannens Roskildeintresse fokuserade kring Vikingeskibsmuseet
Även här upphöjes upplevelsen av det magnifika ”sommar”vädret
De fem Skuldelevskibe
Det var barske og urolige tider i sidste del af 1000-tallet. Derfor anlagde vikingerne et system af spærringer i Roskilde Fjord som værn mod fjendtlige flådeangreb på Roskilde, der dengang var landets hovedstad.

De fem skibe i Vikingeskibshallen stammer fra en spærring i Peberrenden ved Skuldelev, ca. 20 km nord for Roskilde. Derfor kaldes de Skuldelevskibene.

I 1962 blev skibene gravet ud. En spunsvæg af jern blev rammet ned omkring spærringen, så den kunne tørlægges. På mindre end fire måneder lykkedes det at udgrave de fem skibe og tage dem op i tusindvis af stykker. Så forestod et stort arbejde med konservering og ikke mindst med at få samlet brikkerne til de fem puslespil, som udgør vikingeskibene.

Fundet omfatter fem forskellige skibstyper, der tilsammen giver et enestående indtryk af vikingetidens skibsbygningskunst og håndværk.

ALLA

utom Farmor

deltog i barnprogrammet:

Roskilde domkyrka

När  den djefla mannen och jag planerade påskutflykten till Danmark var mitt huvudönskemål att återse Roskilde domkyrka efter 63 år!

 Se Møens klint:


”Första gången jag var där var 1948.
Kriget var slut, sundet minsvept och Danmark låg åter öppet för oss.

Jag, mamma Eva och moster Ebba gav oss ut på en cykeltur Själland runt.
Vi bodde på vandrarhem. Efter att ha övernattat i Roskilde och Vordingborg cyklade vi över till Möen.”

”Från mitten av 1400-talet, och i viss mån även tidigare, har domkyrkan varit gravkyrka för de danska regenterna. ”

 Det som var mest spännande 1948, liksom nu är Kongesøjlen:
På midtsøjlen i Helligtrekongers kapel er der en række mærker. De angiver højden på nogle av de kongelige personer som gennom tiden har besøkt domkirken.

Han den där Christian den förste var en hejare till och vara lång! Peter den store gjorde ju även bokstavligen skäl för namnet!

Födelsedagsbarn 7

Jag fick ett citat via mejl från yngste sonen härförleden:

– Oh, how small a portion of earth will hold us when we are dead, who ambitiously seek after the whole world while we are living! – 
Philip of Macedon, king, father of Alexander the Great (382-336 BCE)

”Då tänkte jag på min pappa.
Han erövrade inga länder, men han finns i hela oceanen!”
tänkte jag:
Det passar bra till hans födelsedagsblogg!

…med en god fortsättning!

Påsklovet började bra.
skrev jag på skärtorsdagsbloggen! 
OCH
Det fortsatte inte sämre:
Yngste sonen med yngsta tre barnbarnen visiterar Farmor och vi for på kulturresa till Danmark. Skærtorsdag var vi på Fredriksborgs slot. Vi ställde bilen uppe i parken och vandrade sakta, i det gudomliga (Skærtorsdag är helgdag i Danmark!) vårvädret ner genom parken som framför slottet avslutas med en av Europas finaste barockträdgårdar.

 Fontänen på yttre borggården var spännande.
Sigge är expert på de grekiska gudarna och var fullt sysselsatt med att identifiera dem bland alla statyerna

Även Moa deltog intresserat i ”barnprogrammet

Intresserade var också dessa unga män.
De visade sig vara kineser, som talade utmärkt engelska, och studerande vid KTH i Stockholm!

Sedan vandrade vi igenom slottets praktfulla salar.

Förberedelse

The same procedure every year, James!

I maj arrangerarar som bekant vi veteraner en kulturutflykt.  I år ska vi ju vara himmavé.
En svindlande vacker vårdag kombinerade granne Märta och jag nytta med nöje och for på rekognoscering till Mölle.

Hamnen började så sakteliga vakna till liv efter den långa vintern. Så t.ex hade bokhandeln öppet, där jag inköpte
för att i maj vara uppdaterad när det gäller Synden i Mölle!
SEDAN
åt vi lunch på Krukmakeriet
Förtjusande!