Födelsedagsbarn 19

Dagens födelsedagsbarn förekommer ju ofta i dessa spalter. Han fyller idag 6 år och är glad att ha lämnat dagislivet bakom sig! Han har avancerat till lekis och skolförberedande klass.
Han har hunnit äta åtskilliga köttbullemackor sedan förra året vilket börjar märkas på rondören.
Han har mera avancerade hobbies och får följa med ”de stora” kusinerna på kvällsbadet.

Den här bilden är tagen 21.o3 25 juli i år.
Har man semester så har man….

Vi önskar honom en trevlig födelsedag och många intressanta erfarenheter det kommande året!

Kärt besök

Yngste sonen passade på att besöka mor och far på väg till förrättning i Skåne.
Träningen får dock inte försummas:

Påminner om

The The grand old Duke of York,
He had ten thousand men.
He marched them up to the top of the hill
And he marched them down again
And when they were up, they were up.
And when they were down, they were down.
And when they were only halfway up,
They were neither up nor down.


Fastighetsskötsel II

När vi väl hade återställt trädgården efter bergvärmeinstallationen – och den tvååriga garantin gått ut…, började ju anläggningen krångla.
Ja egentligen har den strävat på och gjort sitt jobb – men den har för sig att allt oftare larma om Pressostat hög.
Första åtgärden blev att spola igenom radiatorsystemet.

Men, Ojia, ojia!
Vid manövern upptäcktes att kompressorn läckte olja!
Under två sommarmånader har vi haft ett flertal besök av Kyltekniker Anders som efter diverse tester med bl.a fluorescerande spårämne kostaterat att vår kompressor måste bytas ut.

Här får vi ny kompressor

Jag har blivit upplärd att själv rensa smutsfiltret.
MEN
Trots ny kompressor och ivrigt rensande av filter envisas nu apparaten att larma
Pressostat hög i tid och otid.
Jag har hittat en olyckssyster på nätet!
Läs den spännande fortsättningen!

Pompeji III

Mitt förhållande till Hässleholm har varit mycket svalt, bara ett ställe där tågresenärer från Stockholm brukat byta tåg, och manliga bekanta göra lumpen.
Pompejiutställningen som startade där 13 september har emellertid varit mycket omtalad i media.
Så därför När vi var och tittade till torpet i veckan och
ändå kostat på oss resan! – tog vi på hemvägen vägen förbi Hässleholm och dess Kulturhus.
Besöket blev mycket lyckat!
Jag hade utrustat oss med en Enirokarta för att vi skulle hitta. Detta visade sig vara ganska onödigt eftersom huvudlederna hade stora gröna vägskyltar till museet.
den gamle oroade sig – som vanligt – för parkeringen. Det visade sig att när vi följde skyltar från Kulturhusets entré till parkeringshus körde vi runt huset och att parkeringen var i dess källare!
Vi fick en plats 10 meter från hissen upp till utställningen.
Vi rådfrågade en passerande dam om parkeringsavgiften (se ovan)
Hon visade sig vara ferreuktansvert trevlig – parkeringsavgiften ferreuktansvert låg (2 kr/tim fram till kl 18 – sedan fritt)
Utställningen var – som hela Kulturhuset – och dess personal – mycket proffsig och sevärd. Nu behöver den gamle inte sörja att han aldrig kom till Pompeji itself.
De hade ju bara grävt ut en bråkdel när jag var där 1953 – nu är tre fjärdedelar framtagna i ljuset. I ovanstående monter visas glasföremål.
De förmögna hade servis , tallrikar och som ovan, dryckeskärl i silver.
Som på alla moderna utställningar fanns i katalogen och på texter invid montrarna, intressanta skildringar om mat och måltider i Pompeji under första århundrandet e.Kr fram till den 24 augusti år 79.
Vi rekommenderar ett besök!
PS! Vi hann före:
Måndag 29 september besöker kronprinsessan Victoria Hässleholm Kulturhus för en guidad tur på utställningen. Det sker i samband med ett officiellt tvådagars besök i Skåne. DS

Pompeji II

eller snarare:
Intermezzo
( i.e. något som händer tidsmässigt emellan något annat.)

Berättelsen om mitt senaste och den gamles första möte med Pompeji kom att inledas:
När vi ändå kostat på oss resan….
vilket föranleder mig att återge kära svåger Görans historia.

Nuförtiden har han inte tid att berätta så många historier…

Historien tilldrar sig snart 100 år tillbaka.
Den handlar om två invånare i hans småländska födelsebygd som dristat sig iväg på sin första järnvägsresa mellan Äng och Jönköping.
”Hör Du Jeremias – när vi nu kostat på oss resan s´a vi då inte osså söpa oss en banan?”
(försök att efterhärma småländska…)
Sagt och gjort.
MEN
Förtvivlad ropar initiativtagaren efter första tuggan:
”Akta Dej – ät inte – ja´ble´ blinn!”


Livsfarlig?


Förklaring: Det finns en del tunnlar på sträckan Äng – Jönköping

Pompeji I

Mitt förhållande till Pompeji startade 1953.

Vi var två flickor som tagit studenten som, efter intjänande av medel som sjukvårdsbiträden under två månader, satsade på en sex veckors Grand tour i Italien. Vi hade ingen kamera med oss, nedanstående bild är den enda som jag har från denna resa – tillsänd av en engelsman som fotograferade oss just i Neapel.

Andra gången jag var i Neapel var 1958 på en försenad bröllopsresa. Då uppsökte vi den vanliga platsen för utsikt och fotografering: Se Neapel och sedan dö…

Det var bara det att vi, i mitten av april, hade sådan otur med vädret att vi under de fyra dagar besöket varade inte en enda gång såg Vesuvius!

Jämför med bilden ovan och länken ”Se Neapel….”, i det mjölkvita där bakom döljer vulkanen och Pompeji sig!

Även 1958 planerade vi för ett besök i Pompeji och var på väg till stationen som via järnväg på den tiden transporterade turister till utgrävningarna.

Vi blev bondfångade!!!
Så här i efterhand säger vi att det var nyttigt att bli lurade medan vi fortfarande hade en begränsad studentekonomi!
Men retligt var det i alla fall, och dessutom innebar det att den gamle aldrig fick nöjet att uppleva Pompeji in situ.
But life has its compensations….
Läs den spännande fortsättningen i morgon!

Recovery

20051002

Långt innan stormen Gudruns härjningar hade vi märkt att vår ståtliga ek började se alltmer skabbig ut.
Så småningom tog vi del av information i pressen om:
Eksjuka
I slutet av 1980-talet kom larm om en ny skadebild på ekar i Sverige; känd som ”eksjukan” eller ”ekdöden”. Den är enligt Gunnar Isacsson ingen enhetlig sjukdom utan ett komplex av olika stressfaktorer som ekarna utsätts för. Det kan handla om kalätning, torka, stark kyla, miljöfaktorer och miljögifter i kombination med svampangrepp. Det finns massor med skadade ekar i landet, men läget har stabiliserats de senaste åren och sjukdomen har i allmänhet ett långsamt förlopp. Något hot mot ekens fortbestånd finns inte.

Och minsann:

20080923
Nog har den tagit sig!

Den slipper att gå samma öde till mötes som våra almar.
Almsjukan bekämpas genom avverkning och bortforsling av sjuka träd. Utan avverkning smittas och dör i regel de flesta almar i omgivningen inom några år.

Men vi fick ju ett ganska tjusigt objet d´art!

Jag har bott vid….


Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv… – sjöng Edvard Persson.
Nu när Öresund varje dag överglänser sig själv kommer jag att tänka på att JAG bott vid dess stränder i över 60 år.

Så jag hör istället Edvard P:s röst med dessa ord:

Jag har bott här vid Sundet i hela mitt liv,
och sett fartygen komma och gå,
jag sett vågorna skölja mot strändernas tång
medan strandskator pipit sin sång.

Jag sett vårarna gry,
jag hört höststormar gny,
jag sett vildgässens sträck under kvällande sky.
Jag har bott här vid Sundet i hela mitt liv,
och sett fartygen komma och gå.

Förresten bodde ju Edvard P. själv vid vattnet – närmare bestämt i Rekekroken.
Till yttermera visso möter mig denna erinring när jag slog upp HD igår.

Nu är det säsong!

= Säsong för Gemütliches Beisammensein!
I lördags var vi inbjudna till våra kära grannar på supé.

Måltiden, som hade en jämtländsk touche, avslutades med älglort.
Det var mycket roande.
OCH
Det blev inte tråkigare se´n

PS. Jag försökte på Google hitta den jämtska chokladen med nötfyllning som fått namnet älglort utan att lyckas.
I stället fanna jag detta recept, som jag ännu inte provat. Rapport följer DS
Här kommer en god liten kaka som heter älglort...

150 g smör
2 1/3 dl socker
1 1/2 tsk vaniljsocker
4 1/2 msk kakao
3 dl vetemjöl

Gör så här: Rör fettet i strösockret mjukt. Blanda i det övriga. Forma degen till kulor som läggs på smord plåt. Gräddas mitt i ugnen i 2 timmar, 50-75 grader. Stäng av ugnen och låt plåten stå kvar i ugnen ca 12 timmar.

Helgolands stormiga historia

Nu när höstmörkret gör sig påmint fortsätter jag med min föresats att reducera tidningshögarna
De flesta är kulturbilagor från Svenska Dagbladet. Jag har tidigare redogjort för vilken Sisyfosuppgift det är:

Så fort jag tar upp ett exemplar visar det sig ofta att det finns minst en timmes läsning i varje!
Svenska Dagbladet har ju börjat lägga ut sina understreckare på nätet – så nu är det dock inte lika angeläget att spara papperstidningen….
MEN

Gårdagens ”napp” i högarna visade vara ett exemplar från torsdagen 3 oktober 2002 -och de arkiverade understreckarna på nätet börjar 2003.

Kluven av naturkatastrofer, smuggelhamn, semesterort för Tysklands bildade borgerskap och övningsmål för det brittiska flygvapnet.
Ön Helgoland och dess växlingsrika, smått bisarra historia tecknas i en ny bok.

Boken var skriven av Michael Herms : Flaggenwechsel auf Helgoland:

Helgoland war stets ein Zankapfel der europäischen Mächte. Das Eiland in der Deutschen Bucht galt als ein wichtiger Fixpunkt in der stürmischen See – für den Handel der Hansestädte und ihrer dynastischen Konkurrenten im Mittelalter ebenso wie für die militärischen Kontrahenten in der ersten Hälfte des 20. Jahrhunderts. Nachdem die Insel von Friesen besiedelt worden war, gehörte sie ab dem 15. Jahrhundert zum Herzogtum Schleswig, bevor sie 1714 an Dänemark und 100 Jahre später an Großbritannien ging.
Mit dem Helgoland-Sansibar-Vertrag von 1890 sicherte sich das Deutsche Reich den roten Fels in der Nordsee. Kaiser Wilhelm II. baute Helgoland zu einer Militärfestung aus, der im Ersten und im Zweiten Weltkrieg eine strategisch wichtige Rolle zugedacht war. Nach 1945 diente die Insel der britischen Luftwaffe als Übungsziel für Bombenabwürfe.
Erst im März 1952 erfolgte die Rückgabe an Deutschland. Neben der militärischen Geschichte kann Helgoland auf eine inzwischen über 170jährige Tradition als Seebad zurückblicken, das stets prominente Besucher anzog.

Einer der ersten Badegäste war in den 1820er Jahren Heinrich Heine,
Hoffmann von Fallersleben dichtete hier 1841 das”Deutschlandlied”.

Zankapfel= stridsäpple, tvistefrö
Zank=gräl

Så fick man lära sig det….