…enklare stoff

Efter Gardells ”Om Gud” tänkte jag ju koppla av med en deckare…

Inte blev det någon avkoppling…

Recension i Nerikes Allehanda:

”Jo Nesbö använder ett lätt språk, ett språk som aldrig ställer sig framför budskapet. Därför får hans böcker ett särskilt driv. Läsaren liksom förs med genom handlingen som på en våg. En hög, och rätt så otäck våg. 

… Detta är hans bästa bok hittills…

Till sist ett varningsord – sätt inte igång att läsa Frälsaren en vardagskväll, för då kommer du urlakad och hålögd till jobbet dagen därpå”

 Denna recension läste jag innan jag satte igång – det här fixar du – förresten är du pensionär…

MEN

Det var med uppbjudande av mina sista krafter som jag kunde lägga boken åt sidan kl 01.00 – jag skulle ju upp tidigt för veteranorientering.

÷

När jag kom hem ifrån denna grep jag ivrigt efter boken:

De 500 sidorna blev utlästa på två dagar!

…och inget annat blev gjort

Londonsouvenir

Jag har ju sedan ett tiotal år frukostkopp som souvenir

Den äldsta användbara köpte jag i Kristianstadtrakten

 på hemväg från svåger Görans 75-årsfirande

Den är ju litet ankommen…
 jag har åtskilliga i reserv!:

Den med påfågeln har jag ju köpt i Berlin

Denna köpte jag nu på Tate Modern!

Från andra hållet

Tungviktare

Så var det fullbordat!

dvs

NU

 har jag läst denna bok!

Det var ett stort äventyr.Jonas Gardell har lusläst Gamla testamentet och refererar, kommenterar och resonerar på en lättläst, kristllklar och saklig prosa om innehåll, motsägelser och utveckling av JHV-begreppet under 4000 år fram till Kristi födelse med start :”I begynnelsen var fåraherdarna” , till  det  29de sista kapitlet ”Var inte rädd jag kommer inte att överge dig”

 En MÄKTIG upplevelse! 

÷

Nu får det bli litet ”enklare” stoff(?)

Minnesvärd höst

… eller snarare sensommar!

 1/10

Det har ju varit en osedvanligt ”nice” oktober

Dahlian har inte varit i närheten av någon nattfrost,

lakanen kan fortfarande torkas ute…

Rosenbuske i höstfärger

Rikblommande oxel ;

Den nittonde oktober blåste det 0 sek/m!

MEN

den 22dre tog det i

så att många löv föll av

Blåsten upphörde  dock redan efter ett dygn.

”Rom en evig stad”

I tisdags var det åter Föreläsning:

Det var HB Hammar

bror till f.d. ärkebiskopen

som

talade så fängslande över sitt ämne att jag glömde att fotografera!

Jag lyckades i den sista skälvande minuten (se klocka!) när han redan sagt

AMEN

slänga upp kameran med halvdant resultat.

Ur Wkipeda:

”Hammar har varit kontraktsprost, domprost i Skara och representant för Lutherska Världsförbundet vid Vatikanens ekumeniska kommission i Rom inför det stora jubelåret 2000. ”

Det var från denna tid i Vatikanen som han berättade om Rom och och dess utveckling till ”den eviga staden”. Hans rapsodiska framställning är svår att återge…

Jag återkommer när jag läst hans bok

som inköptes !

Londonbesök dag 2:kväll

Så var det dags!

Resan var ju en följd av 80-årspresenten:

som tilldrog sig på Royal Festival Hall

där vi faktiskt varit i början på 70-talet med grabbarna och avlyssnat

Philippe Entremont

Det är numera inte bara en konsertsal utan rymmer lekrum:

restaurant mm

Vi utnyttjade faciliteterna och åt middag med Oxfordtösen

TILLS

Det var dags!

Jag köpte mig ett program

Det var förbjudet att fotografera

VILKET jag åtlydde

MEN

inte alla.

Han var ovanligt allvarlig

Recension The Times:

You know the sushi restaurant experience, with morsels passing on a conveyor belt and the empty stomach that lingers no matter how many plates you lift off? Frustratingly, here it was in concert form. Jonas Kaufmann’s new Puccini album, Nessun Dorma, features 16 juicy vocal flights placed back to back, but this Raymond Gubbay spin-off with the London Philharmonic Orchestra and the conductor Jochen Rieder kept dotting the world’s star tenor between too many instrumental interludes.

Orchestra 5, Kaufman 4: that was the score at the end of the first half, and the hunger pangs were only increased by the recondite nature of the earliest material in a programme arranged chronologically. Puccini’s fingerprints might be plastered over operas such as Le Villi and Edgar, yet it took more than an hour to reach Tosca and arias popular enough to raise an audience cheer. Compensating pleasures included Puccini’s lambent orchestrations, the elegant poise of the LPO’s woodwinds and heartfelt cries from the principal cellist, Pei-Jee Ng.
We needed that voice, so flexible, focused and multicoloured. Occasionally bolstered by throat-soothing lozenges, Kaufmann didn’t seriously disappoint. He immediately revealed his dramatic and lyrical probity in the shifting moods of Ecco la casa from Le Villi, though the evening’s full glories came much later with his hushed pirouettes during E lucevan le stelle, the controlled dynamic pacing of his Nessun dorma (no empty stadium rattler here) and the sweet caress of his final encore, Licinio Refice’s prayer-song Ombra di nube.
I’d also hand the orchestra a bouquet for the melancholy beauty of its Suor Angelica intermezzo — the final notes poignantly dangling like threads from a forlorn spider’s web. If only this concert’s conveyor belt had moved faster and contained more plates of Kaufmann.

Det visade sig att han följande dag skulle mottaga ECHOpreis: Sänger des Jahres i Berlinvilket för mig förklarade hans något dämpade beteende.

 Det var en STOR upplevelse att uppleva honom LIVE

OCH

har tillfört ytterligare inlevelse av åhörandet från YouTube etc!

 ÷

Recondita  armonia sjöng han både på Festival Hall och i Berlin

SEDAN

kom detta meddelande:

  Plus que une fois dormir, c’est ce que je disais, CONCERT ANNULE à Bruxelles. 20 octobre..