EEE


Extrapris Effektiviserar Enormt!
den gamle är lyhörd för EXTRA-pris.

Strax denna skylt kom upp på härvarande Lantmännen tog han fram 2 hundralappar och inköpte 100 stenar och skred till verket.


Det blev ju redi´t grant!
Glasögonen är för att skydda ögonen från splitter.
Metarmorfos!

Dying to sin


Dying to sin är en deckare av
Stephen Booth ,som jag nu under OS varvat med Tecknens rike.

Av SB har jag tidigare läst både Dancing with the virgins och One last breath
Så här skrev jag om den senare:
Han skriver om deckarna Ben Cooper och Diane Fry i Peak District.
Beskrivningen av Peak District och dess innevånare är intressant, liksom relationen mellan Ben och Diane Fry.

I dying to sin är det fortfarande de två, men Diane F har avancerat till DS (Detective Sergeant). Dessutom är det inte längre tal om någon privat relation. Den har Cooper i stället med en ny polis, Liz Petty.
Handlingen är som alltid förlagd till Peak District där ju Cooper, men inte Fry har sina rötter. Det är det som är upplägget:
Ben Cooper är local och inte särskilt karriärsugen. Hans kännedom om bygden, dess traditioner och tänkesätt gör att han ofta plockar fram “mjuk”-information som leder till att motiv och samband mellan berörda kan rullas upp.
Diane Fry är stadsbo, skicklig och effektiv men rastlös och rotlös.

Det börjar med att det på grund av en totalrenovering av en gammal, avlägset liggande farm, plötsligt grävs upp ett flera år gammalt lik i dess trädgård. Firman som anlitats är polsk med huvudsakligen invandrad arbetskraft.
De ursprungliga ägarna är två bröder, varav en dött för några år sedan. Den kvarlevande brodern sålde då och flyttade till ålderdomshem. Han visar sig vara ganska åderförkalkad. På grund av den sparsamma lokalbefolkningens misstänksamhet blir det svårt, särskilt för Fry, att få fram information om vad som egentligen tilldragit sig på Pity Wood Farm.
Dessutom är Fry orolig för sin framtida ställning när den nya kvinnliga Superintendent Branagh inom kort skall installeras.
Till råga på allt är det veckan före jul

När upplösningen kommer är det en helt annan historia som berättas än som misstänktes från början!

Efter genomläsningen har jag kommit att tänka på att Stephen Booth har växlat Diane´s och Ben´s personligheter – han är den som har “kvinnlig” empati och förmåga att småprata så att viktig information i “mannaminnet” kommer spaningsledningen till del, medan Fry snabbt kombinerar viktiga fakta och spår som leder till den slutledning som gör att, de slutligen tre, morden kan klaras upp.

Ben Cooper´s arbetssätt får mig att tänka på Madama Ramotswe!

Om hösten, om hösten…

Omhösten, om hösten,
då är det allra bäst,
då har vi så roligt och leka allra mest.
Då få vi plocka äpplen och björnbär, söta,blå,
och så vi svänga om och runt i ringen gå.

Lyfter man så på busken vad hittar man väl där?
Efter lördagens hällregn hade vi igår ett förtjusande väder.
Vi ägnade tiden åt björnbärs-och svampplockning.
Vi hittade också en hel del kremlor, björk-och brunsopp ,som räckte till en smaskig svampbruschetta

Heja Norge!

eller
Piken fra LarvikVi hade redan lämnat OS ”bakom oss” när vi kom att titta på finalmatchen i handboll mellan Norge och Ryssland.

Vilken kempeinsats! Norskorna hade ryckt åt sig en ledning på 12-4 när vi började titta – och hur ryskorna än trixade lyckades de inte utjämna. Matchen slutade 34-27 efter att ryskorna gjort 4 mål sista minuterna då Norge hade två spelare utvisade!

Bäst var en pike från Larvik som redan i mitten på andra halvlek själv gjort 10 mål. Jag kommer inte ihåg vad hon hette – och inte kan jag i de svenska tidningarnas websidor hitta det – men vi vet sedan tidigare att pikerne fra Larvik är något alldeles extra!

Man tager vad man hafver…

Några blåbär har vi inte sett till, och björnbären är ej mogna än,
men Rosa rugosa växer det ju ymnigt ikring oss, varför jag passar på att sylta in några burkar.

Det är litet pilligt att rensa nyponen, men resultatet ger lön för mödan.

Syltade nypon AmM 2008/14
Ett utsökt tillbehör till viltkött och höstens mustiga köttgrytor

1 l nypon
2 dl vatten
1/2 dl ättiksprit (12%)
3 dl strösocker
2 bitar kanelstång (3-4 cm)
5-6 hela nejlikor

Gör så här:
1. Ta bort skaft och blomfästen från nyponen. Dela dem och kärna ur med en liten sked. Skölj väl.
2. Koka upp vatten, ättiksprit, socker, kanel och nejlikor.
3. Lägg i nyponen och låt dem småkoka under lock ca 30 min.
4. Häll upp i rengjorda, varma glasburkar.

Sjöskogsmöte

Efter orienteringen i Sjöskogen passade vi på att plocka litet lingon och en del svamp. Det var mest tegelkremla men även någon enstaka björksopp som kom väl till pass till middagens fiskfilé.
På väg hem kom en glad gosse spurtandes för att vinna över pappa. Jag ropade uppmuntrande till honom men han var blyg. Det visade sig vara en holländsk familj på sitt första besök i Sverige. De hade varit i Kalmar på bröllop och passat på att också besöka Kolmården.
De var fascinerade av allt utrymme i Sverige – pappan beskrev livligt hur de kört mil efter mil och bara skog och skog.
Det visade sig att vi var lika intresserade av historia och utbytte livligt insikter och erfarenheter om Kalmarunionen, befrielsen från den spanska kronan på 1580-talet och den stora övervämningen i Holland 31 januari 1953 och dess följder:

Natten innan hade en storm från Nordsjön tryckt ner vatten mot den Engelska kanalen vilket ledde till ett högt vattenstånd, men som också var vanligt för årstiden och de flesta trodde att vattnet sedan skulle återgå som brukligt till en normal nivå. Men så var inte fallet den 31 januari 1953, och det Kungliga Nederländska Meterologiska Institutet utfärdade ett varningstelegram om ”farligt hög nivå för tidvatten”.
Denna varning nådde inte ut till alla myndigheter och radion hade slutat sända vid midnatt och skulle återuppta sändningarna först vid kl 8:00.

Folk som insåg faran då tidvattentabellerna inte stämde påbörjade försök att rädda landområden. Men man gjorde det förgäves, för runt 2-tiden natten mellan lördagen de 31:e januari och söndagen den 1:a februari började vatten strömma in över dammarna och efter dryga timmen brast merparten av de dåligt underhållna och svaga fördämningarna som inte kunde hålla emot trycket från vattenmassorna.
Eftersom det var söndag utkom ingen tidning och de uppgifter som inkom till redaktionerna nådde inte folket, dock kunde radion nå ut och meddela katastrofens storlek som nu var påtaglig för folket i de drabbade områdena.
Efter ett tag kom så det efterlängtade lågvattenståndet och många tog tillfället i akt att fly från sina förstörda hem upp mot högre och säkrare mark med hjälp av båtar. Någon omfattande räddningsaktion hade inte påbörjats. Men det skulle behövas, för senare mot natten mellan den 1:e och 2:e februari började så vattnet återigen att stiga och denna gången högre än föregående natt. Folk kunde inte göra annat än att klättra högre upp på hustak, vindar, kullar och fragment av dammar som förstörts. Men byggnader och liknande kunde inte stå emot och kollapsade. Människor spolades iväg, många drunknade, en del fick tag på något bråte att flyta på, andra spolades upp på fördämningar. De som överlevde hade varken tillgång till dricksvatten eller mat, och räddningsaktioner var svåra att organisera med båtar som hade tillräckligt lågt köl för att inte gå på grund på något översvämmat objekt eller byggnad. Då stormen fortfarande pågick försvårades också provianttillförsel via flygplan. Många som bodde i andra delar av Holland hade heller inte fått mycket information om vad som hade hänt. Under måndagen kunde ett omfattande arbete med evakuering och räddning av överlevande ta sin början genom hjälp från holländska Röda Korset och många grannländer. Arbetet förflöt mycket effektivt och under nästkommande dag hade man nått en vändpunkt då hundratals fartyg räddade folk från deras skyddstillhåll. Inom vissa regioner hade militären tagit över och styrde upp arbetet. Vid kvällningen hade nästan alla räddats.
Men under dessa katastrofartade dagar hade totalt 1 853 människor omkommit (de flesta bosatta i Zeeland, Zuid-Holland och Noord-Brabant), drygt 200 000 hektar markområden var satta under vatten, nära 300 000 människor hade mist deras hem och ägodelar, drygt 200 000 boskapsdjur drunknade. Fördämningsbankerna hade tagit stor skada och 48 kilometer hade brustit samt 139 kilomter skadats kraftigt
.