Stenval

Novembersten 4
Bilden är tagen 22/11, INNAN snön kom!
Klicka på bilden för viss förstoring. Jag tycker mig se en, ja vadå?
Inför valet repeterar jag:
Novembersten 1 
Novembersten 2
OCH
Novembersten 3
Sätt igång och rösta!

Tradition och förnyelse

Årets adventslunchgäster under överinseende av de nygifta farföräldrarna!
Redan ifjor var det en hel del gamla traditioner som fick stryka på foten. Under mottot  Tradition och förnyeelse inledningstalade jag  idag om mitt julfirande, och framför allt jullagande, från 1960 och framåt….
Nyheten i år var att lussekaksbaket fick stryka på foten. Det kändes naturligt nu när de aktuella barnbarnen är 16+. Saffranet petades i stället in i en saffranspannkaka*.
Även bordskonversationen präglades av tidens gång, dvs stigande ålder och mognad: Sarajevo, tempelriddare, norrmander, tillgången på studentrum i Lund, vad heter björnbär på engelska (= blackberry) rökning  och Caspar David Friedrich;
Tiden gick fort. Plötsligt insåg via att snöfallet blev allt ymnigare, och eftersom de utlovat kuling fick förhandlingarna plötsligt avbrytas för en förhoppningsfull
Safe journey home

*Priset på saffran som ifjor var rekordhögt är i år mera ordinärt

Strandvägen

Novembersten 3
När jag den 22/11 motionerade längs stranden förevigade jag en sten som nu deltar i novemberurvalet.
MEN
Jag hade gått  längs stranden  norrut. När jag gick upp på brinken för att vända hemåt,
upptäckte jag att kommunen sedan sist jag var här gjort en fortsättning på motionsspåret.
Först blev jag missnöjd: Det är fult!
SEDAN
tänkte jag: Så bra, nu kan jag cykla längs stranden till Lerberget!
MEN
Då fick jag reda på av förbipasserande att det tydligen längs golfbanan, trots att det nu är fullt möjligt FORTFARANDE är FÖRBJUDET att cykla.
Det blir nog dags för litet civil olydnad vad det lider…
Fyra dagar senare är det ju inte längre cykelväder.
Däremot siktas det kandidater till månadens sten: Snökapporna har ändrat utseende på åtskilliga tidigare deltagare!
Följ den spännande fortsättningen!

Louisiana

 
Traditionsenlig fotografering

Dock är denna tradition bara lika gammal som min digitalkamera – dvs 5 år!
När Louisiana firade sitt 50-årsjubileum kom jag på att jag måste ha varit med från begynnelsen
Jag har ett definitivt minne av att vårt första besök därstädes, med tågresa och vandring genom skogsdungen från Humlebæks station leddes av min pappa Calle – och han dog 1960…
Dessutom var han dessförinnan ganska svag så vi måste ha varit där första året.

”Da Knud W. Jensen i sin tid grundlagde Louisiana i 1958, var det forud gået mange overvejelser over, hvorvidt man overhuvudet kunne placere ett museum sa langt fra byen. Knud W. Jensen spurgte blandt andre Karen Blixen till råds- ”Hvad ville De sige til at man placerede et museum for moderne kunst helt oppe i Humlebæk?” – men fik dog ett obrugeligt orkelsvar tilbage.
Findes der sådan noget som en moderne kunst?” sagde baronessen.
Och det har ju gått bra. De första åren var det ju bara den gamla villan som utgjorde museet – men den underbara parken med skulpturer fanns med från början.
Nu när min jämtländska änkeväninna och jag gjorde vårt novemberbesök noterade jag ännu en tillbyggnad, liksom den näst sista under jord.
Jag har redan tidigt när museet för många år sedan införskaffade sitt första verk av Anselm Kiefer varit väldigt ”rammed” av hans konst, så det var angeläget för mig att se denna specialutställning med 90 verk.

Det är egentligen förbjudet att fotografera så jag vågade inte fotografera favoriterna i det första rummet där det fanns många vakter… Se länken ovan!
MEN
De finns  emellertid i katalogen. Den som gjorde störst intryck är verkligen monumental och återgavs därför på ett helt uppslag – så den var ju egentligen omöjlig att kopiera.
Wohin wir uns wenden im Gewitter der Rosen, ist die Nacht mit Dornen erhellt, 1998.
Vi hade en riktig heldag: Först en läcker lunch;
Sedan utställningen, inte bara Kiefer utan även Walton Ford
Vi styrkte oss inför hemförden med kaffe och Sarah Bernhardbakelse,

ffg för oss båda!

Stadsresan

Kyrkoårets sista vecka utnyttjas av oss pensionärer till umgänge, innan den stora julhetsen bryter ut. Igår var jag bjuden till damlunch i Helsingborg, och tog i god tid bussen till sta´n.

Väl framme vid Knutpunkten märktes det att jag var ute i stora stygga världen, två polispiketer med hundpatruller stod parkerade i bussterminalen. Det fick mig att erinra mig eskilstunagruppens ankomst den 28 juli 2007:

Det var fullt med poliser på perrongen i full mundering. Jag var pedagogisk och ville få barnbarnen positivt inställda till ordningsmakten, och bad att få ta ett kort vilket de snällt ställde upp på!
Sedan kunde jag i lokalbladet läsa om gängkriget som rasade och som en månad senare resulterade i ett mord…

MEN

Promenaden genom Stadsparken blev en kontrast: I det singlande snöfallet iakttog jag ett träd med en silverne piedestal, nu klätt i vita tygsjok.

Framför stod en ung man med en dator (sic!)

Jag frågade vad han sysslade med. Det visade sig att trädet var ett Sagoträd. Han höll på att omprogrammera sagorna så att de blev mer lämpliga för årstiden

Sedan blev det ännu mera cosy. Det var ju väl att jag åkt buss, drycken var genomgående champagne!
Marets kokkonst matchar ju dessa drycker!
Sagoträdet var på hemvägen ännu mera sagolikt.

Europas ungtid :5

Nu har jag läst tredje kapitlet från slutet, betitlat:
Den grekiska kulturens begynnande storhetstid ss449-516.

Medan jag läser det erinrar jag mig bokens undertitel:  Nedslag i Europas kulturhistoria fram till cirka 500 f.Kr .
Detta är således inte bara det fjärde avsnittet om den grekiska kulturgryningen, utan också det sista. 400-talets guldålder i Aten med Alkibiades, Themistokles, Sokrates, Platon, Aiskylos, Euripides etc får man läsa om någon annanstans!

MEN
Vi får en noggrann introduktion i kapitlet ” Filosofins födelse”. Sture Linnér påpekar än en gång att när det gäller praktisk kunskap fanns den tidigt i Mesopotamien och Egypten, både avseende himlavalvet, lantmäteriet etc. Babylonierna behärskade  ”Pythagoras´sats 1100 år före P., men skapade ingen generell formulering i stil med ”summan av kvadraterna på kateterna är lika med kvadraten på hypotenusan.”
Det föregående avsnittet (Europas ungtid:4)  inleddes med poeten Archilochus´ beskrivning av den skräck som många kände vid eklipsen år 648 f.Kr.

Den 28 maj 585 förmörkades åter solen, och detta gjorde  abrupt slut på en strid mellan lydierna och mederna i Mindre Asien och fick deras kungar att inse att fred var bättre än gudomlig vrede. 
Men i Miletos i Jonien, på det Anatoliska fastlandets egeiska kust, vann en viss
Thales (c:a 625-545 f.Kr.) berömmelse för att ha förutsagt att den sortens naturfenomen skulle komma att inträffa det året! Han insåg också att solförmörkelseer inte var något hemskt och obegripligt utan naturliga fenomen som kunde förklaras rationellt.

Med den insikten föddes den västerländska filosofin

Thales var inte den första greken som  undrade över världens ursprung och struktur  —
Det revolutionerande med Thales var att han i denna mångskiftande värld såg en underliggande rationell enhet och ordning.
OCH
Han hade många efterföljare i Miletos:
Anaximander (ca 610-546 f.kr.)
Anaximenes
Nära Miletos låg Kolofon där Xenofanes var poet, sångare och filosof.
 SL igen:
Näst efter Pythagoras och Parmenides är Herakleitos den viktigaste av försokratikerna….
De två som i längden fick det största inflytandet av alla försokratiska filosofer var Pythagoras och på 400-talet Parmenides. 
Jag har tidigare på Axess TV sett ett program om Pythagoras. Då skrev jag:

Nu har jag sett ännu ett helt underbart program: ”Pythagoras tradition”, nämligen en
filosofihistorisk dokumentär som söker svar på Pythagoras´ och Platons påverkan på den moderna värld vi lever i idag.

Ja, han hade stort inflytande på  filosofins utveckling, intresserade sig för musiken, myntade begreppet sfärernas musik, hyllades av Bertrand Russel som ”en av de viktigaste människor som någonsin levat”

MEN
Mycket  av detta har tydligen blivit ifrågasatt på senare år
Jag tror han ska få en EGEN blogg vad det lider!

Slutligen, under rubriken Litteraturen, kommer han in på en atenare: 
SOLON.
Solon  ca 640 – 558 f.Kr.) utnämndes till arkont, den högsta ämbetsmannatiteln i Aten. 
Hans rättsliga, ekonomiska och politiska reformer, Solons konstitution, förebådade demokratin.

Avslutningsvis berättas om hur ”En inskrift från Paros nämner 534 f. Kr som det år då poeten Thespis först framförde ett skådespel i Aten och vann en get, tragos, som pris.
Den arkaiska poesins tredje stora genre, tragedin, var född!
Nu är det 100 sidor, två kapitel, kvar:
Om Etruskerna resp Roms kungatid
Jag börjar bli något mindre confused, definitely on a higher level…

Sundsutsikt!

Igår morse när jag tittade ut genom fönstret,
noterade jag den första snön.
OCH
tänkte i samma stund:
Nu är det bara en månad till vintersolståndet då det vänder mot ljusare tider!
Följt av
Och nu har träden fällt sina blad så jag har SUNDSUTSIKT!
åtminstone lite

Numera följer jag årstidernas växlingar med stort intresse, särskilt vintertid. Jag noterar solens uppgång och nedgång i vårt lokalblad HD. Jag har länge reflekterat över hur åldersbundet detta är. Först lade jag märke till hur litet unga vuxna i sin livsplanering tog hänsyn till vårt läge nära polcirkeln.

TILLS
jag erinrade mig att jag ju var likadan i 25-årsåldern:  Jag minns att det var när vi var nyinflyttade i Rydebäck , och jag var hemmafru, som upptäckten att dagarna under vintern tog slut så tidigt, åtminstone för att duga till utevistelse, drabbade mig.
Jag roade mig med att ta reda på tiden för solnedgången och på slaget rulla ned gardinen i köket för att signalera detta faktum.

Ännu en skörd!

 

På platsen för fjorårets slånskörd har  år inte funnits ett enda bär!
MEN
Häromdagen fick jag ett infall att följa en stig som ledde in i ett buskage,
en shortcut till gatukorsningen. 
OCH

Där inne fanns årets slånskörd!

Jag rensade slånbären i trädgården.
Visst är trädgårdsskulpturen lik ett STORT slånbär!

Istanbul:9 Den turkiska maten 1

Vi kom fram till vårt hotell i Istanbul framåt sena eftermiddagen en torsdag.Efter litet vila och uppfräschning blev det aktuellt att finna ett ställe att dinera. Vi hade, visade det sig, turen att befinna oss i ett område där det fanns många näringsställen för oss turister i skiftande prisklasser.

Vi beställde var sin rätt från ”pek”-menyn. Det var både billigt och gott – och trevlig betjäning!
Och så fortsatte det hela veckan – utomordentligt välsmakande, och prisvärt. Inte bara på restaurangerna utan överallt där vi mötte dem noterade vi hur behagligt sällskapliga  turkarna, eller snarare Istanbulborna är.

Det serverades hela tiden färskt bröd – bröd som kontinuerligt bakades  i matsalen.
Brödet ersatte potatisen på det svenska matbordet.
Här är vi på en anatolisk restaurang och ligger till bords….
Jag köpte en kokbok för att förkovra mig!