Tom Sawyer

”En klassiker” , säger Mark Twain, ”är en bok som folk berömmer men inte läser” Det är lustig sagt men det stämmer dåligt på hans egna böcker, särskilt illa på Tom Sawyer, står det på försättsbladet på denna bok.

Detta exemplar har sedan slutet på 80-talet ”legat och skräpat” bland våra ungdomsböcker. När jag började sortera dem , och funderade på att ge bort den här till något lämpligt barnbarn i julklapp, kom jag på att jag själv aldrig hade läst den!

Under min uppväxt på 40-talet, refererades det ständigt till  den både i hemmet, skolan och på kultursidor , varför  den för mig varit just en ”Klassiker” -= välkänd men ej läst!

Jag har en princip att inte ge bort en bok jag SJÄLV inte läst, varför jag satte igång.

Det är en förtjusande bok!

 Jag börjar med Förordet av Nils Erik Baerendtz som är utomordentligt roande och upplysande. På drygt 5 sidor  får man en introduktion till Samuel Langhorne Clemens´ (som Mark Twain egentligen hette) hela författarskap och gärning.

 ” Han (dvs MT) var en utomordentlig muntlig berättare och en oöverträffad talare. Vid en middag i London, anordnad för att hylla honom, inledde han ett tal med dessa ord.:

” Mina damer och herrar! Livet har farit hårt fram med vår amerikanska litteratur. Poe är död, Longfellow är död – och själv känner jag mig inte riktigt bra!”

Mark Twain 

1835-1910

Det finns rikligt med illustrationer, teckningar av den skicklige Erik Palmquist.

De illustrerar det oansvariga  skolkande skolpojksliv som Tom Sawyer och hans kompis. föräldralöse Huckleberry Finn lever i en fantasivärld som sjörövare och skattsökare, vid Mississippis stränder, som jag ju inbillat mig att den handlar om

OCH

Det gör den

MEN

Inte enbart

Det finns en djupare intrig med mord, stölder och försvinnanden

som inte står någon modern deckare efter!

...och en liten förälskelse

Äntligen uppskattad

 

Femte januari började jag utfodra fåglarna

Då brydde de sig ej, det var ju fortfarande milt höstväder och gott om bär på buskarna.

Så sent som den gångna weekenden, när det var dags för räkning vid fågelborden, hade visserligen vintern infunnit sig med åtskilliga minusgrader,

MEN

Det var barmark och svepte en iskall ostan kring knuten så INGA fåglar fanns att räkna

Plötsligt i förrgår

när snön började bli heltäckande

dök de upp i stora mängder

En stor flock bergfinkar har parkerat sig och äter tillsammans med domherrar, blåmesar, koltrastar , duvor, kråkor och vår bofasta lilla  rödhake så mycket de hinner så länge det är dagsljus.

Egendomligt nog har jag ej sett till några talgoxar 

Det är snart dags att köpa nya frön, jag får fylla på flera ggr dagligen…

Så var det dags…

…att klättra upp på taket och skotta.

Det snöar inte mycket

MEN

det småsnöar hela tiden

OCH

värre ska det bli enligt SMHI

Dessutom blåser det en kraftig ostan som gör att snön packas in mot stråtaket. Det ska bli någon plusgrad framåt helgen, vilket ju innebär att snön blir tyngre…

DÄRFÖR

beslöt jag

inte att smida medan järnet är varmt

UTAN

SKOTTA

medan snön är kall  = lätt

Levande möte 3

Notis i HD:

På söndag kväll gästas Vikens kyrka av förre ärkebiskopen KG Hammar. Han kommer att samtala med författaren Kerstin Norborg under rubriken ”Där orden tar slut”.

Trots den kalla pinande blåsten var kyrkan så gott som fullsatt.

Detta var det tredje och sista mötet i säsongens serie.

I         13 oktober 2013  Tro och Vetenskap

II   1 december 2013  Musik skeendets konst

 KG Hammar och Kerstin Norborg berättade först hur de,

 efter publiceringen av Kerstin Norborgs bok I min faders hus,

blivit samtalspartners kring ”Vadan och Varhän”,

Vad menas med begreppet GUD?

Brodsky formulerade ju Språket är GUD

KG Hammar uttrycker det mera så att Gud är en personlig upplevelse av andlighet

 som ej går att definiera – snarare förstörs av det – därav titeln ”Där orden tar slut”

Jag kom att tänka på Fermis uttalande:

We are still confused, but on a higher level

Se även Siwert Öholms blogg

Till slut

Alla höststormar till trots

lyckades vi smita inom på Louisiana innan

Arktis upphörde.

Det var en fantastisk och spännande utställning.

Som medlem får jag ju utställningskatalogerna.

Rapport följer när jag tagit mig igenom den om ARKTIS!

 Det var rejäl vinterkyla även på våra breddgrader…

Farmor insisterade på utomhuspromenad till lunchborde;

det var i kallaste laget.

Sedan fick vi ju inte glömma en bild i soffan!

Vi hann även med att kolla Jorn och Pollock.

Även om man menade att ingen var bättre än den andre föredrog jag Pollock

Jag hann fotografera detta verk av Pollock innan jag blev tillsagd av vakten att det inte var tillåtet…

Loouisiana har ju åtskilliga verk av Asger Jorn –

– de flesta uppskattar jag inte men till  exempel den här tycker jag han lyckats med.

Sedan åkte flickorna till Köbenhavn och konsert

Rapport följer

Inköp

Hirschman – ekonom med modet att tvivla

Han var tysk jude född 1915

”— Han lämnade Tyskland 1933 och skulle återvända först ett halvsekel senare. Som för så många andra av hans generation vidtog ett kringflackande liv. Studier i ekonomi i Paris och Trieste, där han doktorerade. Inbördeskriget i Spanien, där han naturligtvis deltog på den republikanska sidan. Därefter värvning i franska armén. När den krossats av tyskarna begav sig Hirschman till Marseille, där han med fara för eget liv hjälpte flyktingar att skaffa sig falska pass för att fly undan nazisterna. Det är lite ”Casablanca”-stämning över dessa avsnitt i Adelmans biografi. Till slut blev denna verksamhet för riskabel och Hirschman var tvungen att ta sig över Pyrenéerna. Hans enda packning var ett par rena strumpor och Montaignes essäer.—”

Jag fann mig nödsakad att  (via Bokbörseninförskaffa detta verk

Paketet har nu anlänt

(Obs Årets tulpaner som nu frodas på åttonde dagen)

OCH

uppackats..

Först får jag se till att läsa färdigt Moby Dick!

Härligt

Vårens första  konsert var en stor upplevelse

Som vanligt gick vi och lyssnade på ”försnacket”

Jag hade glömt min digitalkamera så jag fick fotografera med mobilen!

Där Per Nyrén berättade om Sjostakovitj:s femte symfoni.

Kvällens dirigent var Rafael Payare

Först spelades en 24-årig Richard Strauss´ symfoniska dikt Don Juan.

SEDAN

var det dags för kvällens solist

  Xavier de Maistre was born in Toulon and studied the harp with Vassilia Briano at the Toulon Conservatory, before perfecting his technique with Catherine Michel and Jacqueline Borot in Paris. At the same time he completed courses at the Institut d’Etudes Politique de Paris (Sciences-Po) and the London School of Economics. In 1998 he was awarded the first prize and two interpretation prizes at the Bloomington International Harp Competition, the world’s most prestigious harp competition, and later that same year went on to become the first French musician to join the ranks of the prestigious Vienna Philharmonic Orchestra.

Han spelade Joaquin Rodrigos

Concierto de Arunjuez

Vilken upplevelse!

Vi begåvades med ett extranummer där han uppvisade hela sin virtuositet och djupa musikalitet.

Standing ovations… 

 Efter paus var det så dags för 50 minuter Sjostakovitj.

Det som  anats i de två första progrmpunkterna blev här utomordentligt tydligt:

Rafael  Payare  är vid 33 års ålder redan en STOR dirigent.

Det var värdefullt att känna till bakgrunden till den femte symfonin.

”1934 hade hans opera Lady Macbeth från Mtsenskdistrikten (senare även kallad ”Katerina Ismajlova”) urpremiär på två teatrar samtidigt – i Moskva och i Leningrad – fick mycket bra mottagande. De spelades för fulla salonger (83 gånger under två år bara i Leningrad), sändes sex gånger i radio och hyllades som den nya sovjetiska operan. Vändningen kom då Josef Stalin besökte ett uppförande den 26 januari 1936, varefter en fas av frekventa och starkt nergörande kritikartiklar i pressen inleddes (bland annat i Pravda: oreda istället för musik), där han kallades formalist och folkets fiende. Stalin ansåg hans musik för ofolklig och önskade en högre grad av nationalism i musiken. Sjostakovitj anpassade sig till dessa krav. År 1936 drogs också Symfoni No.4 in. Trots partiets negativa kampanj, som dessutom sammanföll med den stora repressiva perioden inom Sovjetunionen där även flera kulturpersonligheter fick sätta livet till (se Moskvarättegångarna);”

”With the Fifth Symphony, Shostakovich gained an unprecedented triumph, with the music appealing equally—and remarkably—to both the public and official critics, though the overwhelming public response to the work initially aroused suspicions among certain officials. The then head of the Leningrad Philharmonic, Mikhail Chulaki, recalls that certain authorities bristled at Mravinsky’s gesture of lifting the score above his head to the cheering audience, and a subsequent performance was attended by two plainly hostile officials, V.N. Surin and Boris M. Yarustovsky, who tried to claim in the face of the vociferous ovation given the symphony that the audience was made up of ”hand-picked” Shostakovich supporters”

Klippanutflykt

En tapper skara på 36 personer dristade sig ut i det ”obehagliga*” vintervädret!
* -3-4, 6-8/sek/m, halt på de tillfrusna vägbanorna;

Inne i skogen var det ”gyttjigt”
dvs utan tjäle efter höstens regnande, sjönk man ner 2-3 dm för varje steg .
MEN

EFTERÅT
var vi som vanligt uppmuntrade av strapatsen
OCH
njöt av sällskapet

Vår saga 14

När jag är i färd med att städa ut julen

passerar jag den här möbeln:

Souvenir:

som är hushållets äldsta.

VARFÖR

jag blir inspirerad att fortsätta på

VÅR SAGA

Känns stolen igen?

ANNAT

 var det hösten 1955. Då stod den i den gamles studentrum, som var inrymt i

en simledares villa på Östra Fäladen i Lund. Det blev där som vi  oftast tillbringade kvällarna.

Vi tentamensläste flitigt,  hade varje dag bestämt att vi INTE skulle gå på bio…

MEN

Framåt 1/2 9 tittade vi på varandra, sprang  Vegagatan upp

för att flåsande, i sista minuten hinna in på sista föreställningen

av ännu en medelmåttig Western…

Det var ofta glest i salongen

MEN

mången gång hade vi sällskap av Psykiatriprofessor Essen-Möller!

När vi blev bjudna på Gourmetmåltid i Lund passade vi på hemvägen på att rekognocera

huruvida något av de gamla vattenhålen fanns kvar…