Sorgen och glädjen


Sorgen och glädjen, de vandra tillsamman….

Just som vi rustar till Guldbröllopsfest vigs vår käre vän Lars Swedlund till den sista vilan.

Av våra kära ”gubbar” återstår nu bara 4.

Bort gå de,
stumma skrida de

en efter en till skuggornas värld.

——
Förunderligt stort är ett människoöde.
Dröm och saga och skummande flöde
vågor och lågor och stormars kör,
men hon själv är det sköraste rör.


Större än sorgen, är glädjen att minnas !

Födelsedagsbarn 7

är i år JUBILAR!

Här har vi honom på 50-årsdagen.
Käppen var han förutseende nog att köpa redan till sin studentexamen….

Den har han inte fått så stor användning av – upptäckte han redan till sin 55-årsdag.


Men han har fått stillsammare vanor allteftersom – här som 70 åring!

Nu stundar den 75te födelsedagen!

Inte bara en enkel….

utan vår Herre har verkligen brassat på!

Vi önskar honom ännu många lyckliga år vid Sundets bölja!

den gamle vid havet…

Gamla grannar vi är….



Vår kära sommargranne sedan mer än 30 år

Karin Lundin fyller idag 80 år!
född som
Rut Karin Eliasson
*i Luleå 22 april 1927
Se även blogg den 16 juli 2006!

Hon har åkt med dotter Elisabeth till Paris för att fira – liksom hon och saknade maken Reinhold gjorde när denne fyllde 75.


Quarantaine

1.Jesus fastade i 40 dagar.
(Jag sökte på Google som frågade Menade du: Jesus fastnar i öknen ?)

2.The word quarantine originates from a 40 day isolation of ships and people prior to entering the city of Dubrovnik (aka Ragusa). This was practiced as a measure of disease prevention related to the plague (Black Death). Between 1348 and 1359 the Black Death wiped out an estimated 30% of Europe and Asia’s population. The original document from 1377, which is kept in the Archives of Dubrovnik, states that before entering the city, newcomers had to spend 30 days in a restricted location (originally nearby islands) waiting to see whether the symptoms of plague would develop. Later on, isolation was prolonged to 40 days and was called quarantine.
(se även blogg 5 mars 2006)

3.När man bryter benet måste man vara gipsad i 40 dagar.
Så igår var det dags:
Här följer bilder av traumatisk natur, känsliga tittare varnas!

MEN

4.Jag blev av den trevlige ortopeden upplyst om att jag bara kommit halvvägs!

(Vi tittar på BBC Prime – Silent Witness och Waking the dead där har vi lärt av kidnappare hur man visar att bilden är aktuell!)
Klicka på bilderna för förstoring

Det dröjer ännu 40 dagar innan det betraktas som LÄKT!

Pelargonier

Vi flyttade in i vårt hus i Viken den tredje juli 1971.
Då fanns det inte mycket växtlighet.
På den tiden fanns inte heller det stora utbud av utplanteringsväxter som idag – framför allt inte så sent på säsongen.
Det enda jag lyckades införskaffa var tre pelargonier

Och på den vägen är det….

Jag har roat mig med att inte köpa fler pelargonier – vinterförvarar dem ömt och förmerar dem varje år genom att ta sticklingar.


En fördel är ju att de alla är släkt och SAMMA färg!
Sedan jag blev pensionär och noga kan följa den rätta dagen för att ta in dem undan nattfrost, blir de lätt för många…

Hittills har intresset från de yngre varit svalt – men nu börjar det ju bli modernt med pelargonier igen!

Billigt har det ju också varit…
(Håll I Pengarna = HIP)

Arrendekontrakt

Förra gången jag bröt benet interfererade det också med ett jubilum – nämligen 100-årsjubileet av vårt ägandes torp – Skogslund – nu Hå 2:17
Det finns inga bilder från de första 20 åren – det var först efter första världskriget som det togs foton utanför fotoateljéerna!
Kortet ovan visar min mormors föräldrar
Johannes och Augusta och deras fosterson Victor någon gång tidigt -20tal – då var bara verandan målad!

Arrendekontrakt:
Till Skomakaren Johannes Nilsson i Hå bortarrenderar jag en torplägenhet, Skogslund kallad, belägen å mitt ägande ett fjerdedels Mantal Kronoskatte Hå Bengtsgård i Hamneda socken en jordareal med följande gränser. …
2 Arrendetiden gäller på bemälde Johannes Nilssons och hans hustrus lifstid emot en årlig avgift av 20 kr som betales med ena hälften den 25 mars och ena hälften den 29 september med början den 25 mars detta år.
3.Den å lägenheten uppförde stugan är af arrendatoren uppförd och bekostad och får efter innehafvarnes död av deras arvingar bortföras jemte möjligen öfrige å bemälde lägenhet uppförde byggnader hvaremot jorden tillfaller hemmanet.
All stängsel för lägenhetens inhägnad skall arrendatoren sjelf bekosta.
5….
Sålunda överenskommit
Hå i Hamneda den 13 mars 1898
Sven Petter Larsson



Med förestående kontrakt förklarar jag mig nöjd och förbinder mig till dess efterlefnad som ofvan
Johannes Nilsson
Bekräftades i under lagtima vårting i Sunnerbo härad den 14 mars 1998

Linda

Fredagen den 13….
Vad passar bättre än:

Linda som i Lindamordet.

Mitt allra första blogginlägg, 9 januari 2006 var recensioner av Leif GW Perssons böcker
Mellan sommarens längtan och vinterns köld och
En annan tid ett annat liv.

Jag köpte dem som pocket på adLibris efter en recension av hans Lindamordet av Mats Gellerfeldt i SvD, där denne säger att den är bra, men inte så bra som de 2 ovan!
De kostade bara 37:- st, medan den nyutkomna Lindamordet fortfarande kostar 137, den väntar vi med tills den sjunker i pris.

Nu har således priset sjunkit till 37 kr och den är inköpt och läst:
Jag håller med Mats Gellerfelt:

Leif GW Persson är en mästerlig skildrare av svenskt polisarbete.
På 504 sidor får man följa Riksmordkommissionens utredning av ett spaningsmord, då en ung polisaspirant i Växjö, Linda, blivit sexulmördad i sin mors lägenhet.

Han har inga problem med att hålla spänningen uppe så att man sträckläser alla 504 sidorna.
Däremot blir man litet tveksam till hans nidbild av den huvudansvarige för utredningen kriminalkommissarie Bäckström. Genom att i samtal, förhör och konferenser både redogöra för den öppna kommunikationen, och Bäckströms inre monolog får man mer än klart för sig vilken usel ohederlig, manschauvenistisk fascistisk inkompetent och alkoholberoende person denne B. är.
Även på andra nivåer utdelar LGWP råsopar till diverse polisbefäl som skildras under händelsernas gång.

Att mordet till slut blir uppklarat beror dock på att det i skymundan OCKSÅ finns dugliga, gammeldags metodiskt arbetande kriminalare.

Leif GW P KAN sina saker, vilka metoder polisen har till sitt förfogande. Han är skicklig på att visa svårigheterna i samarbetet mellan olika avdelningar och yrkeskategorier, och därför är berättelsen läsvärd.
Att det finns rötägg och inkompetenta personer i alla yrkeskårer är man ju medveten om – illa är det när de är högt uppsatta polismän.
MEN
Det blir litet för mycket ÖVERTYDLIG SATIR.

Mingel vid Vegeå


Vi startade i gryningen…
Det var alltför blåsigt vid Sandön, så fågelskådarna beslöt att försöka nere vid det gamla tegelbruket.

Där fanns fortfarande skyltar från påskens konstrunda – Eric visste berätta att där huserade en skulptör som han besökt.
Arbetet med att fixa belysning längs strandpromenaden pågick för fullt.

Det var sämre med fiskelyckan.



Utvälinges invånare tog sig en förmiddagstur ner till ån.

Cyklisten var 84, hade bott i byn sedan 1941. Han berättade livfullt om sitt 80-årskalas.


Det var en bra dag för justering av förtöjningsstolparna.

Vi försökte därefter fågellyckan vid Norra Heljeröd

Vår mästerspanare Gunnel kunde plötsligt identifiera ett par svarthakedoppingar i sommardräkt!