Dying to sin är en deckare av
Stephen Booth ,som jag nu under OS varvat med Tecknens rike.

Av SB har jag tidigare läst både Dancing with the virgins och One last breath
Så här skrev jag om den senare:
Han skriver om deckarna Ben Cooper och Diane Fry i Peak District.
Beskrivningen av Peak District och dess innevånare är intressant, liksom relationen mellan Ben och Diane Fry.

I dying to sin är det fortfarande de två, men Diane F har avancerat till DS (Detective Sergeant). Dessutom är det inte längre tal om någon privat relation. Den har Cooper i stället med en ny polis, Liz Petty.
Handlingen är som alltid förlagd till Peak District där ju Cooper, men inte Fry har sina rötter. Det är det som är upplägget:
Ben Cooper är local och inte särskilt karriärsugen. Hans kännedom om bygden, dess traditioner och tänkesätt gör att han ofta plockar fram “mjuk”-information som leder till att motiv och samband mellan berörda kan rullas upp.
Diane Fry är stadsbo, skicklig och effektiv men rastlös och rotlös.

Det börjar med att det på grund av en totalrenovering av en gammal, avlägset liggande farm, plötsligt grävs upp ett flera år gammalt lik i dess trädgård. Firman som anlitats är polsk med huvudsakligen invandrad arbetskraft.
De ursprungliga ägarna är två bröder, varav en dött för några år sedan. Den kvarlevande brodern sålde då och flyttade till ålderdomshem. Han visar sig vara ganska åderförkalkad. På grund av den sparsamma lokalbefolkningens misstänksamhet blir det svårt, särskilt för Fry, att få fram information om vad som egentligen tilldragit sig på Pity Wood Farm.
Dessutom är Fry orolig för sin framtida ställning när den nya kvinnliga Superintendent Branagh inom kort skall installeras.
Till råga på allt är det veckan före jul

När upplösningen kommer är det en helt annan historia som berättas än som misstänktes från början!

Efter genomläsningen har jag kommit att tänka på att Stephen Booth har växlat Diane´s och Ben´s personligheter – han är den som har “kvinnlig” empati och förmåga att småprata så att viktig information i “mannaminnet” kommer spaningsledningen till del, medan Fry snabbt kombinerar viktiga fakta och spår som leder till den slutledning som gör att, de slutligen tre, morden kan klaras upp.

Ben Cooper´s arbetssätt får mig att tänka på Madama Ramotswe!