Hemmabio

Det har varit en ganska ”sur vecka med regn och blåst. Först nu börjar det klarna upp, men i gengäld  är det minusgrader nattetid. Meterologerna har ju varnat i god tid, så jag har varit ivrigt sysselsatt med att ta in pelargonierna för vinterförvaring och insamla de drösavis nerfallna äpplena.

på kvällarna har jag varit ganska trött.

Tisdag och onsdag har jag emellertid kunnat njuta av

Manon de Sources,

två franska filmer gjorda 1986.

De bygger på en roman av Marcel Pagnol och regisserades av Claude Berri

”These films may belong to ‘heritage cinema’, and hark back to a simpler and essentially,more provincial time, but they carry an allegorical message.”

 

Passar således utmärkt för en 77-åring…

Släckt var det här

 Vi läser i bladet fredagen den 19 oktober:

Kullens fyr lyser inte längre

Släckt, åtminstone för tillfället.

 KULLABERG. Exakt när Kullens fyr slutade blinka är inte klarlagt. Sjöfartsverket lade ut en varning om att Sveriges högst belägna och mest ljusstarka fyr var ur funktion vid 19-tiden på onsdagskvällen. Då hade en Oslofärja passerat och slog då larm om att fyren inte fungerade.

Sedan dess får sjöfararna klara sig ut utan ljuset från denna klassiska fyrplats. Men det ska inte vara någon större fara, meddelar man från Sjöfartsverket.

– Det är inte de stora fyrarna på land man navigerar efter. Det finns andra fyrar ute i sjöfartslederna, så det är inte så att sjöfarten inte klarar sig. Men den fyller absolut sin funktion, säger Annika Johansson på Sjöfartsverkets informationsavdelning.

Under torsdagseftermiddagen var fyren fortfarande ur funktion och man hade inte någon direkt prognos på när den skulle vara i drift igen.

—-

Fyren har anor från medeltiden och 1560 gav danske kungen order om att sätta upp en fyr på Kullaberg. 1577 blev dåtidens kändisastronom Tycho Brahe fyrvaktmästare.

Den sex ton tunga lins som i dag roterar i fyrens laternin kom på plats redan 1900.

MEN

När jag i förrgår var nere vid stranden

i samband med solnedgången 16.43

kunde jag konstatera att den åter blinkade!

(jag försökte fånga ett blink genom att ta en följd av bilder, men det misslyckades…)

Inemellan

Jag håller ju på att läsa Zadie Smith´s Vita tänder

Det går bra – jag har nu avverkat 365/476 sidor.

Den är utomordentligt BRA – men som all STOR litteratur mentalt krävande.

Under en sedvanlig sortering på nattduksbordet stötte jag på

Ivan Turgenjevs

1818-1883

långnovell ”Min första kärlek” 136 sid

 Den gavs ut 1991 i Tidens klassiker, köptes förmodligen några år senare av den gamle på bokrea.

Jag tänkte att den kunde vara en introduktion till de ”stora” ryssarna: Dostojevski och/eller Tolstoj…

OCH

Där har den legat

PLÖTSLIGT

slog jag upp den och hade på två eftermiddagar läst den.

Den är förtjusande…

Inledningsvis berättar Nils Åke Nilsson på sex sidor om författaren.

Nils Åke Nilsson, 1917–1995

NÅN inleder:

” Det är en behaglig koloss, en blid jätte med vitt hår, som liknar en godmodig ande från skogarna eller bergen. Han är vacker, mäktigt vacker, oerhört vacker, med något av himlens blå i sina ögon och med den ryska brytningens behagligt sjungande ton, denna kantilena, där det gömmer sig en smula barn eller neger”

Det porträttet av Turgenjev tecknade bröderna Goncour i sin dagbok 23 februari 1863 när den ryske romanförfattaren, vars rykte vid den tiden redan började spridas i det litterära Frankrike, första gången infördes i den berömda middagskretsen hos Magny.

Novellen berättar om en 16-årig pojke, enda barnet till ett par ur den ryska överklassen. Han åker på sommarnöje med sina föräldrar i avvaktan på att inträda vid universitetet.

 sid 21

”Aldrig ska jag glömma de första veckorna jag tillbragte på landet. Vädret var underbart. Vi hade lämnat staden den 9 maj på själva Nikolaidagen. Jag strövade omkring, än i trädgården som hörde till vårt lantställe, än i Neskutjnijparken, än långt bortom kullarna.

Tre veckor senare, i en förfallen flygel, flyttar det in en visserligen furstinna, men allvarligt på dekis, med en underskön dotter,  (Sinaida), som ivrigt uppvaktas av fem ungkarlar.

Hans förälskelse och Sinaidas slutliga öde berättas insvept i underbara naturbeskrivningar!

EX

”Jag strövade omkring i skog och mark. Jag kände mig inte lycklig, jag hade gått hemifrån i avsikt att hänge mig åt min sorg – men min ungdom, det härliga vädret, den friska luften, nöjet av den raska promenaden och njutningen att få ligga där alldeles för mig själv i det täta gräset utförde sitt verk: minnet av de oförgätliga orden, av de där kyssarna dök åter upp i min själ….”

Ja, förtjusande är ordet!

OCH

Det var den 32 boken för i år = jag är i jämnhöjd med 2011!

Ny kategori

Från min fotograferande son

kom det ett mejl:

”Dramatisk himmel över Hjärup”

 JAMEN:

 MIN himmel vid Öresund slår ju det mesta!

 Jag gick omedelbart ner till detsamma och fann inom tjugo minuter dessa tre bilder:

i nordväst kl 16.36

norrut kl 16.41

västerut kl 17.01

för att inte nämna de hundratals bilder jag plåtat de sju år jag vandrat längs Öresunds stränder medförande min digitalkamera.

 SÅ NU

har jag bestämt mig för att successivt publicera ett urval under kategorin

MOLN

Tjuvstartare

Denna bild är från den 19 oktober.

Precis som i fjor har novemberkaktusen (t.v.)

ett arv från moster Ebba som dog 1993,

tagit miste med 12 dagar (går kanske efter den julianska kalendern…?)

 Äppelträdet har ju en längre säsong.

Just nu är det Aroma som gäller.

 Växten till vänster är också en vinterkaktus, som jag fick i gåva i fjor.

Dess tidtabell är fortfarande okänd.

Musikcafé

 I god tid avviserades det i HD:

Musik i kyrkstugan

VIKEN. På lördag är det dags för ett nytt musikkafé i Vikens kyrkstuga. Kören Old Singers står bakom arrangemanget och bjuder på ett program med visor bland annat av Lasse Dahlquist. Det blir även tillfälle för allsång och en hemlig gäst kommer att dyka upp under eftermiddagen som startar klockan 15.

Musikalisk ledare är Leif Ahlberg.

Det var fullsatt
Leif Ahlberg ledde oss alla på sitt entusiastiska sättVi tog farväl till sommaren

hälsade in hösten 

 Efter ett fljöjtsolo 

kunde vi ägna oss åt kaffebordet med hembakade äpplekakor 

Sedan var det dax för ett Lasse Dahlquist-potpurri

Slutligen

förunnades vi ett magnifikt utsnitt av Gluntar!  

En helt underbar lördagseftermiddag i musikens famn!