Igår var det orkidéutställning på Sofiero
Eftersom vi både har årskort och numera är lyckliga orkideägare passade vi på!
Rhododendronparken står snart i sitt fulla flor. Azaleornas doft låg tung över nejden.
När det började regna litet mera skyndade vi in bland orkidéerna.
Vem mötte vi väl där om inte min gamla skolkamrat från folk-och realskolan : PYTTE!
Vi pratade om gamla tider –
vilket föranlett mig att leta fram ett gammalt skolfoto från åk 6 på St Jörgenskolan i Helsingborg. (det är nog taget vt-48)
Läraren – en strålande pedagog – hette Tage Kollberg
Jag står på översta raden i vitt hårband
Pytte eg Inger-Britt Andersson numera Hansson i tredje raden nerifrån längst ut till höger
känner igen klädseln, så var vi klädda på 40-talet i skolan. Inga byxbakar att dra upp och inga kepsar på inne. Flickorna med volanger på kjolhängslena eller på förklädet.
Å vad jag är glad att jag åkte till Sofiero med pappa hans sista KrHf-helg för några år sen.
Margareta:
Och så var det ju fortfarande textilransonering!
Jag växte tidigt och vållade därigenom bekymmer – jag blev större än min lilla mamma så hon kunde inte längre sy om sina trettiotalare till mig…
Sedan fanns det ju inga tvättmaskiner. Det var nog därför som hängselkjol och blus var vanligt – vita blusar KOKTE man ju i syltkitteln på spisen…
Se min blogg 27 mars 2006!.
har du haft hemstickade strumpor (stickiga)och hemmasytt livstycke, kanske flanellpyjamas. Mormor och morbrors kaniner blev till mat och av skinnen fick jag både mössa, väst och jag tror även en kappa när jag liten. Levde jag på stenåldern eller…
VISST! Jag var ett snällt och fogligt barn men det berättades livfullt hur jag en gång revolterade.
Min mamma hade under kriget kommit över ribbstickade yllelångstrumpor.
Jag vägrade ta dem på mig. Min hemkommande fader hörde långt ut i trapphallen de väldiga vrålen: PÅGASTRUMPOR!
Pojkar och flickor hade ju samma strumpor men olika färg – våra var ljusbeige – pojkarnas mörkbruna.
Du är INTE från stenåldern – VI är av förkrigskvalitet…