Den ensamme vandrarens drömmerier

Denna 146- sidiga bok fick jag mig tillsänd på posten av DDM!

Den anlände i mitten av oktober 2014.

 Jean Jacques ROUSSEAU

1712-1778

har jag haft ett diffust och mest negativt begrepp om.

Det jag uppfattat om Emile och andra av hans skrifter  har,

särskilt sedan jag ”för en femtan år sedan” besökte  Annecy , där han ju har ett minnesmärke som Turistrådet gör stor affär av, samtidigt som det i folkdjupet fortfarande finns en djup misstro

mot hans handlande som make och far…

Madame de Warens (31 March 1699 – 29 July 1762[, 

was the benefactress and mistress of Jean-Jacques Rousseau.

Fountain and bust of Jean-Jacques Rousseau located at the place

 of his first date with Madame de Warens, Annecy, Haute-Savoie, France

 Without doubt, she was a very controversial woman, leading a liberal life for a woman of her time. She annulled her marriage to M. de Warens in 1726 after failing in a clothing business that she was putting together. Rousseau met her on Palm Sunday 1728, forever changing both their lives. It was said that she was a spy and a converter for Savoy, then part of the Kingdom of Sardinia. She gave Rousseau the education he lacked and fulfilled his hungry spirit and his need for love. Rousseau never forgot her after she openly initiated him in the matters of love and ”intimacy.” 

Eftersom jag inte är van vid att det högtidligt, utan tidigare kontakt, skickas böcker via post

och med bakgrund av ovanstående började jag prompt att läsa…

Det är den tråkigaste bok jag faktiskt tvingat mig att läsa ut!

Även om det tog fyra månader!

 Det är ett referat från tio promenader:

Den första inleds:

Så är jag då ensam i världen;jag har varken broder släkting, vän eller sällskap, ingen annan än mig själv. Den mest sällskaplige, den mest kärleksrike bland människor  har blivit av dem utstött genom en enhällig dom. De ha i sitt utstuderade hat sökt finna det lidande som skulle kunna vara grymmast för mitt känsliga hjärta och de ha med våld slitit alla band som förenade mig med dem.Jag skulle ha älskat människorna trots dem själva. De ha endast genom att upphöra att vara människor kunnat undgå min tillgivenhet. De är således främlingar, okända, med ett ord ingenting för mig, eftersom de så velat. Men jag, lösryckt från dem och från allt, vad är jag då själv? Se där vad som återstår för mig att undersöka. Olyckligtvis måste denna undersökning föregås av en blick på mitt eget läge; det är en tanke som jag med nödvändighet måste fullfölja för att komma från dem till mig.”

 

Ofta inleds en promenad med en intressant iakttagelse:

Tredje promenaden:

 Jag gammal blir men slutar ej att lära”. Solon upprepade ofta denna vers på sin ålderdom. I en bemärkelse skulle jag kunna säga detsamma även på min; men det är mycket bedrövligt vetande som tjugo års erfarenhet låtit mig förvärva – okunnigheten är vida att föredraga—”

Fjärde promenaden

I det lilla antal böcker som jag ännu någon gång läser år Plutharchos den som fängslar mig mest och som jag har mest nytta av. 

MEN

Sedan följer bara ett tradigt ältande om hur förfördelad han blivit över att oförtjänt att blivit kritiserad . 

 FÖRST

Femte promenaden lyckas han hålla sig till det angivna ämnet och berätta något angenämt.

Bland alla de platser jag bott (och jag har bott på förtjusande ställen) har ingen gjort mig så verkligt lycklig och hos mig efterlämnat ett så kärt minne som ön St, Pierre i Biennesjön.”

Ältandet, som han inte kan hålla sig ifrån!, utmynnar ffg i att notera något positivt: Naturen är en källa till glädje. 

UNDER

Sjunde promenaden, då han inledningsvis ger uttryck för ångest och  ledsamhet upptäcker han glädjen i att IAKTTA:

”—Jag fick smak för denna vederkvickelse för ögonen som i olyckan lugnar, roar, förströr sinnet och gör ett avbrott i bekymren. Föremålens natur bidrager mycket till denna avledning och gör den mera förförisk. Ljuvliga dofter, livliga färger. de elegantaste former tycks tävla om rätten att dra till sig vår uppmärksamhet.—”

 8,9,och10de promenaden är korta, tydligen ej avslutade av Rousseau själv

Eighth and Ninth Walks were completed, but not revised by Rousseau,  the Tenth Walk was incomplete at Rousseau’s death.

Ur Wikipeda:

”—Rousseau’s novel Emile, or On Education is a treatise on the education of the whole person for citizenship. His sentimental novel Julie, or the New Heloise was of importance to the development of pre-romanticism and romanticism in fiction. Rousseau’s autobiographical writings — his Confessions, which initiated the modern autobiography, and his Reveries of a Solitary Walker — exemplified the late 18th-century movement known as the Age of Sensibility, and featured an increased focus on subjectivity and introspection that later characterized modern writing. His Discourse on Inequality and The Social Contract are cornerstones in modern political and social thought.—”

I en bok som jag sparat från min morbror Rulles bibliotek har jag i vinter funnit detta tidningsurklipp:

Det bör ju ha varit 1962 –

Tidningen, med tanke på papperskvaliten Veckojournalen!

I am still confused

BUT

on a higher level!

2 svar på ”Den ensamme vandrarens drömmerier

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.