A sense of an ending

Här är mina tilltänkta februariböcker.

Jag har inte läst färdigt SCHEIN, som jag lämnade halvläst , bara börjat bläddra i släktforskningsboken Holmträskbygden, men just avslutat

The sense of an ending

SOM

på grund av att jag stuckit emellan med 

dock blir årets åttonde,

vilket ju är enligt PLANEN.

Ja, egentligen inte…

Barnes´bok ska jag försöka tajma som årets sista!

skrev jag i november!

Julian Barnes´ Man Booker Prize-vinnande lilla opus (150 pocketsidor) verkar inledningsvis lättläst men litet tråkig. Efter 40 sidor började jag undra:”Hur kan man få Bookerpriset för det här”.

SEDAN

börjar det plötsligt skärpa till sig. På tio sidor tar det plötsligt en helt annan vändning. Jag blir oroad – jag gillar inte när det blir för hotfullt; avbryter läsningen vid sidan 56 där PART II annonseras.

När Part II börjar är berättaren en stillsam pensionär som analyserar sitt gångna liv, inser att det inte varit särskilt sensationellt, men intalar sig själv att han får vara ganska nöjd ändå.

”He gets along nicely, he thinks, with his one child, a daughter, and even with his ex-wife. He’s certainly never tried to hurt anybody. Memory, though, is imperfect. It can always throw up surprises, as a lawyer’s letter is about to prove. The unexpected bequest conveyed by that letter leads Tony on a dogged search through a past suddenly turned murky. And how do you carry on, contentedly, when events conspire to upset all your vaunted truths?”

 

PLÖTSLIGT

 förstår jag varför han fick priset!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.