Vår saga 8: Paris

Under våren 2011 var jag ju flitig  med att berätta Vår saga. Avsnitt 7 publicerades 26 augusti och utfäste:

Jag lovade att berätta varför Charles Aznavour är en så viktig person i mitt liv.
Dessförinnan måste dock perioden februari-maj 1955 redovisas!
 MEN
Sedan blev jag ju inviterad att följa med till Oxford – och så gick hösten i ett enda schwisch!
Först nu när jag fick anledning länka till avsnitt 7 mindes jag
OCH
upptäcker att jag nästan har ett färdigt inlägg som utkast:

Under vårterminen 1955 hade vi successivt blivit alltmera förvissade om att vårt öde var gemensamt.
Den gamle hade vid åtskilliga helgbesök i Helsingborg lärt känna mina föräldrar (och vice versa)

MEN
Hans familj bodde ju i Frankrike, närmare bestämt i Tarbes.
Det bestämdes att vi skulle åka ner till dem och förlova oss när vårterminen var över.

Pers far, född 1909 i Karlskoga, arbetade hela sitt  liv för Bofors. Det gjorde han även i Frankrike. Han var  under två år utlokaliserad dit för att kontrollbesiktiga de 40-mms kanoner som franska staten byggde på licens. Medan hustru och den gamles yngre syskon bodde i Tarbes åkte min blivande svärfar omkring härs och tvärs i Frankrike, inspekterade och kontrollerade. Han var en flitig gäst i Paris och hade ett stamlokus Hotel Helder vid Rue Helder!
I början av juni tog vi så Nordexpressen ner till Paris och blev installerade tillsammans med resten av familjen, som åkt upp från Tarbes, på Hotel Helder för en två veckors Parissejour.

Läs mera

Vi hamnade ju mitt i smeten bara ett stenkast fråm Boulevard des´Italiens. Vi kastade oss ut i den befriade staten – vi var inte så många turister på den tiden. Utanför ett etablissement på Boulevard des Capucines stod man och sålde biljetter till en musikshow på ”Olympia”. Vi köpte och steg in. jag minns fortfarande det fantastiska programmet!:
It may have opened as a music hall under the German occupation of France during World War II, but certainly in 1945 after the Liberation, it was a music hall free to Allied troops in uniform. Attendees had to listen to the playing of four national anthems before the varied programs that always ended with a spirited French can-can performed by dancers, some of whom were no longer young. Thereafter, at times it may have reverted to movies again until Bruno Coquatrix revived it as a music hall with a grand re-opening in February 1954. 
—-
Édith Piaf achieved great acclaim at the Olympia giving several series of recitals from January 1955 until October 1962.
I synnerhet som vi såg variteten två gånger. 
Hotellvärden på Helder hade fått gratisbiljetter av  les pompiers som han erbjöd oss.
(troligen hade Alla i Paris fått sådana…)
Eftersom vi tyckte programmet var svindlande bra såg vi det gärna en gång till:
Charles Aznavour  sjöng således. Det stod i programmet att han var armenier minns jag.
Sedan var det mimkonstnären Marcel Marceau
Kvinnlig sångstjärna var Patachou
Slutnumret var Sidney Bechets orkester med fullt ös!

2 svar på ”Vår saga 8: Paris

  1. Världen var på många sätt mer spännande förr – mer outforskad, liksom. Det där hotellet verkade inte så dyrt så där skulle det vara roligt att bo någon gång.

    Aznavour hette egentligen Aznavourian, läser jag i Wikipedia.

  2. Min vän Sophia introducerade mig nyligen till Aznavour, så jag har lyssnat på flera av hans sånger. Förutom She är ju La Boheme och Emmenez Moi två av mina favorier!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.