Traditionsenlig fotografering
Dock är denna tradition bara lika gammal som min digitalkamera – dvs 5 år!
När Louisiana firade sitt 50-årsjubileum kom jag på att jag måste ha varit med från begynnelsen.
Jag har ett definitivt minne av att vårt första besök därstädes, med tågresa och vandring genom skogsdungen från Humlebæks station leddes av min pappa Calle – och han dog 1960…
Dessutom var han dessförinnan ganska svag så vi måste ha varit där första året.
”Da Knud W. Jensen i sin tid grundlagde Louisiana i 1958, var det forud gået mange overvejelser over, hvorvidt man overhuvudet kunne placere ett museum sa langt fra byen. Knud W. Jensen spurgte blandt andre Karen Blixen till råds- ”Hvad ville De sige til at man placerede et museum for moderne kunst helt oppe i Humlebæk?” – men fik dog ett obrugeligt orkelsvar tilbage.
”Findes der sådan noget som en moderne kunst?” sagde baronessen.
Och det har ju gått bra. De första åren var det ju bara den gamla villan som utgjorde museet – men den underbara parken med skulpturer fanns med från början.
Nu när min jämtländska änkeväninna och jag gjorde vårt novemberbesök noterade jag ännu en tillbyggnad, liksom den näst sista under jord.
Jag har redan tidigt när museet för många år sedan införskaffade sitt första verk av Anselm Kiefer varit väldigt ”rammed” av hans konst, så det var angeläget för mig att se denna specialutställning med 90 verk.
Det är egentligen förbjudet att fotografera så jag vågade inte fotografera favoriterna i det första rummet där det fanns många vakter… Se länken ovan!
MEN
De finns emellertid i katalogen. Den som gjorde störst intryck är verkligen monumental och återgavs därför på ett helt uppslag – så den var ju egentligen omöjlig att kopiera.
Wohin wir uns wenden im Gewitter der Rosen, ist die Nacht mit Dornen erhellt, 1998.
Vi hade en riktig heldag: Först en läcker lunch;
Sedan utställningen, inte bara Kiefer utan även
Walton FordVi styrkte oss inför hemförden med kaffe och
Sarah Bernhardbakelse,
 |
| ffg för oss båda! |
