Frisyrer forts. (7)

Den här bilden har publicerats tidigare
Ridhästen var en av de leksaker som förvarades i skjulet och sattes fram när ”lektanten” var på plats!
Det är en av få foton som finns bevarade från perioden 1940-45 i mitt liv. Som kanske bekant även för en sentida läsekrets var det då ett världskrig på gång.Visserligen  slapp Sverige  hamna mitt i eländet men vi drabbades  ju indirekt genom varubrist och ransoneringar. Vissa varor saknades för privat bruk – de skulle gå till krigsberedskapen.
Exempel på ting vi måste undvara: bensin, ylletyg, silkesstrumpor, läder, kaffe,bananer;
och
FILM!
Desto större var glädjen när kriget var över och länge saknade varor började strömma in över gränsen. Dessutom hade ju det gamla ordspråket ”Nöden är uppfinningarnas moder” besannats – ”plastik” – ersatte nu många av de gamla kära råvarorna.

MEN
Tillbaka till bilden!
Det måste vara 1946
(på grund av hästen!)
Jag är således 11 år.

Nu var det dags att försöka förverkliga Folkhemmet. I Helsingborg innebar det bl.a. att vår kära gamla ”Maggan” utrustades med en ”lektant” som kom varje vardag och ”underhöll” barnen med ringlekar och hade dessutom ett skjul fyllt med leksaker och spel som togs fram för användning.
Denna dagliga dos gamla ringlekar har medfört att jag fortfarande är ”bäst” på att anföra

Den aktuella FRISYREN illustrerar mina krampaktiga försök att arrangera men klent växande hår”man” konstfullt…

Födelsedagsbarn 15

Dagens födelsedagsbarn är min allra käraste syster som idag presenteras under kategorin FRISYR.
Här är vi fotograferade sommaren 1940 i Margaretaparken. Syrran har ju inte fått så mycket hår än men jag har en konstfull rulle på hjässan.
Här är vi mera i ledig stil uppe på torpet


Dagen till ära tar vi ett foto där födelsedagsbarnet får posera i splendid isolation. Bilden är tagen på Hamneda station, sannolikt i samband med hemresan 1945?
Klänningen var röd, en kär ”examensklänning” som mamma Eva sydde på sin elektriska Singer-symaskin från 1930.
Se även

FRISYR 4 och 5

När vi nu ändå vältrar oss i blommors skönhet kan det vara lämpligt att visa upp bilder på mina frisyrer vid 3-och 4-årsålder i samband med högtidsdagar.

Här är jag tydligen i begrepp att uppvakta på någon födelsedag

Ovanstående tillfälle minns jag bestämt. Jag är fyra år och har just fått en lillasyster. Min dittillsvarande barnflicka, Kerstin, gifter sig och blir bondmora i Jonstorp. Jag får den hedervärda uppgiften att vara brudnäbb – för första och enda gången…

Det officiella bröllopsfotot.

 Strax efter bröt andra världskriget ut…

FRISYR 2 och 3

För någon tid sedan flaggade jag för min nya serie: Mitt livs frisyrer.
Vid närmare efterforskning visade det sig att jag tjuvstartat redan för två år sedan!

Här kommer så avsnitt två i denna serie:
FRISYR 2

Troligen är det hösten 1936. Jag står mellan min moster Elsa (den yngre) och hennes svärmor. Vad hon egentligen hette har jag ingen aning om. Min kära moster kallade henne alltid SVÄRMOR, så jag trodde det var hennes namn.
Hon bör ha dött 1947 eftersom jag bestämt minns att hennes finklänning, som var alldeles ny, syddes om till mig. Det var ju efter kriget och textilransonering. Jag var tolv år och hade växt ur allt. Klänningen var lila med en liten vit spets-isättning i halsen. Tonåringen var ännu inte uppfunnen. Även  om jag redan då insåg att lila inte är min färg var det inte läge att sätta sig på tvären.
Däremot minns jag att jag tre-fyra år senare med visst överseende iakttog min yngre systers protester när hon inte fick köpa det nyaste på Fritz Pålsson!

Ur HD:
VÄLBEKANT BUTIK
Fritz Påhlssons damkonfektion öppnade omkring 1942 på Norra Storgatan 7. Den för många välbekanta butiken hade på 1950-talet även en tonårsavdelning i Terrasshuset där Restaurang Dahlberg finns i dag.
— Vi är åtta-tio damer som var anställda hos Fritz Påhlsson. Vi kommer att träffas under fredagen för att äta middag och prata minnen. Nu vill vi att flera gamla anställda sluter upp till våra möten i framtiden, säger Maja Löfqvist som slutade i affären för 50 år sen.

FRISYR 3
Jag har ju EGENTLIGEN ingen riktig frisyr , men man ser ju hårremmen.
Jag är tre år  – Öresunds stränder blev tidigt ”min musik”.

Frisyrer:1

För några månade sedan blev det i bloggosfären en diskussion om frisyrer. Jag bidrog med min ungdoms ”hit”, nämligen den av Grace Kelly lanserade ”svinryggen”.
Grace Kelly var den som bäst förkroppsligade 1950-talsidealet av oklanderlig perfektion. Hennes uppträdande var aristokratiskt, långt innan hon gifte sig med furst Rainier. Inom modet har vi henne att tacka för den ”prydliga damens look” med pärlhalsband till jumpersetet, kompletterat med skinande vita korta handskar och naturligtvis den så kallade Kelly-bagen.
Hon bar gärna ballerinakjolar i tyll, klänningar som betonade hennes getingmidja och formframhävande baddräkter med halterneck. I filmen Fönstret åt gården spelar hon Lisa Fremont som gör entré i en överdådig svartvit klänning. Det svarta sammetslivet låter oss ana lite av axlarna, och den vita kjolen består av ett flertal meter chiffong, som ger den en generös vidd. En delikat utförd svart brodyr pryder kjolens övre del, och ensemblen fullbordas med lågklackade skor och operahandskar samt pärlhalsband och pärlarmband.
Det var minsann inte så lätt att leva upp till! Det stod många hinder i vägen. Det jag minns mest var att mitt hår vägrade att bli av den tjocklek och längd som krävdes för att svinryggsfrisyren, trots inlagd attrapp, skulle uppvisa oklanderlig perfektion timme efter timme….
 Här är jag – ett år försenad– på bröllopsresa i Rom. Jag har sömmersketillverkad (tidigare hade min mor sytt alla kläder – konfektionsindustrin hade inte riktigt kommit igång efter kriget ) liten dräkt och krokodilväska!
(inköpt för min första månadslön som vik läkare…)
OCH
Svinrygg!
När vi sen kommo hem fick jag ganska snabbt lägga av den – den gamle klagade att det jämnt var hårstrån i smörbyttan…
MEN
Dessa reminiscenser har inspirerat mig till en historisk exposé över mitt livs FRISYRER:
FRISYR 1

Brylcreem

Här får intet förfaras!
När moster Ebba gick bort 1993 och jag tog hand om sterbhuset fanns bland annat denna tub med Brylkräm. Jag förstod den sista tiden att Ebba använde den för att inte hennes åldrande, permanentade hår skulle bli alltför torrt, sprött och småkrusigt. 

Jag har själv användning för den vid enstaka tillfällen….

MEN
Anledningen att jag så ömt har tagit vara på den är huvudsakligen denna:
1945 var begynnelsen på en ny era i stort (=WW2 slut) och i smått = Det civila konsumtionssamhället kunde ta fart igen. Bland annat kunde man/vi fullt ut njuta av att gå på bio. Före TV etc var det ju det stora folknöjet och tillsammans dansbanan den stora datingarenan. Filmförevisningarna följde en noggrann uppgjord ritual:
1. Ringde och bokade biljett
2. Infann sig för att köpa ut, de numrerade, biljetterna. (Om man inte kom fram till luckan 15 min före föreställningen såldes de förbeställda biljetterna. Populära filmer var ofta fullbokade, och köerna till kassan lång)
3. Uppsökte våra platser. Då rullade REKLAMEN. Det var ett fåtal  välkända

 –  MMM Marabou mjölkchoklad, 
 – Hälsan för halsen Bronzol

OCH
BRYLCREME!
4. Förspel  som SF- journalen, kortfilmer med musik såsom jazz och klassiskt med solister som Arthur Rubinstein och Jascha Heifetz

5. Sedan ÄNTLIGEN den riktiga filmen, som ofta bara var 90 minuter lång.

Hårvård: Frisyrer I

Vi fortsätter att rensa i generationers hopsamlade ”saker som är bra att ha”.
Ovan ses tre locktänger. De användes för att locka håret. De lades i elden på vedspisen eller i mitt föräldrahem på gasspisen. Sedan tog man en bit tidningspapper och klämde till, tills det inte längre osade bränt. Sedan gick man loss på håret. Man kunde ondulera sig själv, men det blev bättre om man fick hjälp.

Jag började gå igenom mina fotoalbum för att visa resultat – och kom på att det vore idé att dokumentera hårmodet under min livstid.

Här ett Polyfoto från troligen 1941. Jag är 6 år – det syns tydligt att man retuscherat dit framtänder… – min syster är två år. Då var det högsta mode att ha en rulle på hjässan. Vår moder har troligen ännu inte insett vilka hopplösa fall våra hårmanar är. Jag har ett tunt, mjukt, aningen självlockigt hår. Jag svettas mycket i hårbotten, så all försök att bygga en frisyr är dömda att misslyckas. Min syster har god kvalitet på hårstråna, men hennes är i gengäld spikrakt.

Även hon fick vid besök hos fotografen en liten toupering på skulten!

Vi var iförda likadana ljusblå organdiklänningar med smock som vår moder broderat själv.